Ett år efter det fruktansvärda massmordet på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025 hölls minnesstunder runt om i staden, med tal av landshövdingen, statsministern och kronprinsessan. Anhöriga och överlevande reflekterar över sorgen och samhällets respons, medan kritik riktas mot polisens insats. Evenemanget präglades av värme och enighet trots den pågående smärtan.
Den 4 februari 2026, exakt ett år efter massmordet på Campus Risbergska, samlades örebroare för att minnas de tio som mördades, inklusive läraren Aziza och studenten Salim Iskef, samt de sex skadade. Skjutningen inträffade strax efter klockan 12.30, utförd av Rickard Andersson, och chockade nationen som Sveriges värsta skolskjutning.
Vid skolan lade besökare blommor och tände ljus vid exakt 12.33, då det första skottet avlossades. Partiledare som Magdalena Andersson (S), Elisabeth Thand Ringqvist (C), Simona Mohamsson (L) och statsminister Ulf Kristersson (M) besökte platsen och höll minnesstunder. Kristersson beskrev det som 'både högtidligt och sorgligt' och fick en rundtur i skolan.
Den centrala minnesstunden ägde rum vid Örebro slott, med tal av landshövding Lena Rådström Baastad, kommunstyrelseordförande John Johansson och Kristersson. Rådström Baastad talade om 'mörkret som föll under dagen' och tackade kronprinsessan Victoria och prins Daniel för deras närvaro, både då och nu. De deltog i ceremonin och en efterföljande middag med representanter från kommun, polis och civilsamhälle som Röda korset och Rädda barnen. Hovet meddelade: 'Ceremonin präglades av värme och sammanhållning.'
Kristersson betonade: 'Alla vet vi exakt var vi befann oss idag för ett år sedan när första rapporten kom.' Johansson hyllade blåljuspersonal och enskilda hjältar som Marwa Karkanawi, som räddade vaktmästaren Adnan Imsirovic.
På Universitetssjukhuset reflekterade överläkare Wiebke Falk och sjuksköterskan Sebastian Andersson över kaoset: 'Pågående dödligt våld' var den knapphändiga informationen, med rykten om upp till 200 skadade. De vårdade patienter med ovanligt svåra skottskador och prioriterade psykisk hälsa genom lätt sövning. 'Vi hade varandra på något sätt', sa Andersson stolt.
Anhoriga som Krister Karlsson Condrós, vars fru Camilla mördades, och Hanan Eskef, vars bror Salim kämpade i 45 minuter, uttryckte sorg men också hopp. Krister: 'Jag vill verkligen att samhället tänker om hur vi behandlar varandra.' Hanan: 'Min brors blod får inte ha spillts i onödan.' Läraren Eva Berzelius, som inrymde elever, mindes dödsskräcken: 'Så länge jag har minnet kvar, har jag minnet av både dödsångesten och de döda.' Rektorn Mattias Molin summerade: 'Det finns ett före och ett efter.'
Kritik mot polisen lyftes i boken 'Efter skotten' av Frida Sundkvist, som hävdar att fler liv kunde räddas och att anhöriga fick felaktig information. Biträdande regionpolischef Niclas Hallgren beklagade: 'Det är något som vi givetvis beklagar', men försvarade insatsen som följde protokoll i en 'livsfarlig miljö'. Relativer till Salim och Aziza har JO-anmält polisen för bristande utbildning.
En stillsam konsert på Örebro konserthus, ledd av Svenska kammarorkestern, rundade av kvällen med klassisk musik för att hedra de drabbade.
