Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson anklagar statsminister Ulf Kristersson för att ha tackat nej till ett möte om en långsiktig plan mot gängvåld. Moderaterna förnekar detta och hävdar att ingen har avböjt något möte. Justitieminister Gunnar Strömmer kritiserar Andersson för politiskt spel.
Magdalena Andersson, ledare för Socialdemokraterna, publicerade ett inlägg på Facebook där hon beskrev hur hon bjudit in statsminister Ulf Kristersson till ett möte för att diskutera en långsiktig strategi mot gängbrottsligheten. Hon skrev: ”Nu nås jag av besked av att Ulf Kristersson säger nej till ett sådant möte. Jag förväntade mig mer av honom. Gängvåldet behöver mötas med samhällets samlade kraft och då krävs ledarskap från statsministern.”
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) svarade snabbt och förnekade anklagelsen. I en kommentar skrev han: ”Statsministern och jag söker alltid breda överenskommelser - ingen har sagt nej till något möte. Magdalena Andersson fokuserar på politiskt spel för att hon inte vill prata om hur hennes eget regeringsunderlag hotar offensiven mot gängen.” Strömmer hänvisade till ett möte som han initierat tidigare under onsdagsförmiddagen, där alla partier bjudits in. Han menade att detta var bättre, eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som ingår i Socialdemokraternas tidigare regeringsunderlag, röstat emot många av hans föreslagna reformer under mandatperioden. ”Under mandatperioden har stora delar av Magdalena Anderssons regeringsunderlag röstat nej till väldigt många av de reformer jag har lagt fram,” sa Strömmer. Han uttryckte vilja att samarbeta med alla partier som ”hoppar på tåget”.
Bakgrunden är Anderssons förslag i december om en tioårspakt med Moderaterna för att bekämpa gängbrottsligheten genom en långsiktig reformagenda och blocköverskridande överenskommelse, liknande den i försvarspolitiken. Sverigedemokraterna har också kommenterat, och skrev på X: ”Magdalena Andersson vill sitta i möten. Vi utvisar och fängslar gängen. Allihopa. Varför vill inte S det?”
Denna tvist belyser de politiska spänningarna kring hur Sverige ska hantera det ökande gängvåldet, med olika syn på samarbete och prioriteringar.
