Varietys recension av Fackham Hall beskriver filmen som en måttligt roande parodi på Downton Abbey-genren, med skämt som hamnar i det lätta fniss-zonet snarare än explosiva skratt. Regisserad av Jim O’Hanlon spoofar filmen historiska romantiska kostymdramer från 1931 på ett brittiskt gods. Med Thomasin McKenzie och Ben Radcliffe i rollerna får den R-betyg för sin speltid på 97 minuter.
Filmöversikt
Fackham Hall är en Airplane!-stil parodi som siktar in sig på Merchant Ivory- och Masterpiece Theatre-genrerna, som nu förkroppsligas av Downton Abbey. Handlingens sker 1931 på det praktfulla Fackham Hall, där vi följer den aristokratiska Davenport-familjen, där kusinäktenskap bevarar förmögenheten, som antyds av godsets inskription 'Incestus ad Infinitum.' Handlingen kretsar kring systrarna Rose (Thomasin McKenzie) och Poppy (Emma Laird), som måste säkra fördelaktiga äktenskap efter brödernas plötsliga död, uppkallade John, Paul, George och Ringo som en nick till Spinal Tap.
Rose siktar på att gifta sig med den tråkige arvingen Archibald (Tom Felton) men faller för den cockney-fostrade föräldralöse Eric Noone (Ben Radcliffe), vars namn fonetiskt antyder 'Eric No One.' Titeln i sig, uttalad med cockney-accent, avslöjar ett barnsligt ordvits på 'Fuck ’em all.'
Produktion och rollbesättning
Regisserad av Jim O’Hanlon från ett manus av Steve Dawson, Andrew Dawson, Tim Inman, Jimmy Carr och Patrick Carr, återskapar filmen genrens värld minutiöst men med återhållen ton. Damian Lewis spelar den självgode Lord Davenport med rak ansiktsuttryck, medan Katherine Waterston gestaltar Lady Davenport. Biroller innehas av Tom Goodman-Hill, Anna Maxwell Martin och Hayley Mills. Foto av Philipp Blaubach, klipp av Colin Fair och musik av Oli Julian och David Arnold. Producerad av Bleecker Street, med release från Legion, Mews Films och Anonymous Content.
Recensionsinsikter
Recensionen, gjord på AMC Empire i New York den 4 december 2025, noterar roliga gags som en kaotisk jaktfest och J.R.R. Tolkien (Jason Done) som hämtar inspiration från festpratet. Dock kritiseras filmens alltför civiliserade approach, som saknar den aggressiva humorn i klassiker som Airplane! eller The Naked Gun. Obscena skämt, som en sång betitlad 'I Went to the Palace With My Willie Hanging Out,' landar milt utan chockerande skratt. Sammantaget bedöms Fackham Hall som harmlöst lättsinnig och tillräckligt roande för att fördriva tiden.