Stefan Lindskog, tidigare ordförande i Högsta domstolen, anser att nya uppgifter i en granskning av Knutbyfallet talar för en resning. Åklagarsidan avfärdar dock påståendena och vägrar att söka resning. Samtidigt reagerar boende i Knutby med frustration över den återuppväckta medieuppmärksamheten.
I en granskning av 200 sekunder har nya uppgifter om mordet på Alexandra Fossmo 2004 i Knutby väckt debatt. Stefan Lindskog, före detta ordförande i Högsta domstolen, kommenterar att informationen – inklusive en rättsläkares bedömning att offret redan var död – kan uppfylla kraven för resning. ”Och sannolikhetskravet är ju helt klart uppfyllt här. Skulle det vara så att personen var död, då kan det ju inte vara mord”, säger Lindskog.
Åklagaren Elin Blank och en överåklagare vid Riksåklagaren har avfärdat uppgifterna och meddelat att inget nytt framkommit, varför de inte kommer att begära resning. Lindskog betonar dock att åklagarnas uttalanden inte påverkar saken, då Sara Svenssons advokat Johan Eriksson planerar att ansöka om resning själv. ”Jag tycker det är osmakligt faktiskt. Det här är ingen rallytävling. Nu borde alla ta ett steg tillbaka i stället för att springa runt och försvara sig själva”, säger Eriksson. Han arbetar vidare med ansökan, som ännu inte är inlämnad, och är övertygad om Svenssons berättelse baserat på hennes konsistens.
Resning är ovanligt i Sverige och beviljas sällan, knappt en gång per år. För att lyckas krävs nya omständigheter som skulle ha kunnat ändra utgången i målet. Lindskog förklarar: ”Man ska visa att det finns nya förhållanden... som skulle ha förändrat utgången om de hade varit kända när ärendet avgjordes.”
I Knutby, det lilla samhället utanför Uppsala, möts Aftonbladets avslöjande med blandade känslor. Kyrkvaktmästaren Anna Norlin, som växte upp där, beskriver händelserna 2004 som ett sår som rivs upp igen. ”Det är fortfarande ett sår och det rivs upp varje gång det kommer upp på nytt”, säger hon. En anonym boende känner sig förföljd: ”Det första jag tänkte var, ’inte nu igen’.” Witold Radogostowicz, 64, som flyttat dit för fyra år sedan, tonar ner det: ”Det hände i Knutby, men det kunde ha hänt var som helst.” Trots stillheten besöks kyrkogården årligen av turister som lämnar blommor till minne av händelserna.