Opinionsartikel uppmanar till omtänkande av stadsdesign för klimatresiliens
Dr. Rob Moir argumenterar i en gästopinion att klimatförändringar förstärker stormar och översvämningar genom varmare luft och ogenomträngliga urbana ytor. Han uppmanar till att återkoppla till naturliga land- och vatten cykler för att bygga resilienta städer. Lösningar som permeabla beläggningar och regnträdträdgårdar kan mildra risker.
Klimatförändringar förändrar stormmönster, med atmosfären som håller cirka 7 procent mer fukt för varje 1°C uppvärmning, vilket leder till kraftigare regnskurar över kortare intervaller. Som beskrivet av Dr. Rob Moir, president för Ocean River Institute i Cambridge, Massachusetts, förvärrar urbana värmeöar — skapade av asfalt och betong — detta genom att absorbera och stråla ut värme, dra fukt från jorden och förbereda atmosfären för destruktiva händelser.
Moir förklarar en paradox: medan vissa områden torkar ut, möter andra katastrofala översvämningar eftersom hårda ytor ersätter naturliga absorbenter som skogar och våtmarker. 'Fyra tum levande jord kan dricka i sig sju tum regn', noterar han, och belyser hur friska, djupt rotade växter och jordmikrober bildar en svamp som binder partiklar med glomalin, naturens lim. Ändå transporterar dagvattenavrinning över ogenomträngliga ytor värme och föroreningar till floder och hav, stärker strömmar som Gulfströmmen och värmer avlägsna regioner, inklusive Arktis.
Denna avrinnings hotar låglänta grannskap, fördrivande invånare, särskilt låginkomsttagare, och belastar infrastruktur trots investeringar i dränering. Moir hänvisar till historien och citerar det antika Babylons kanaler och terrasser som utnyttjade översvämningar för tillväxt. Idag förespråkar han moderna anpassningar: permeabla beläggningar, regnträdträdgårdar, restaurerade våtmarker och gröna tak för att fånga vatten, återfylla akviferer och kyla städer.
Skepsis mot dessa lösningar är förståelig mitt i djupgående förändringar, men Moir betonar stegvisa åtgärder — att vårda jorden, plantera och förespråka grön infrastruktur — som nyckeln till resiliens. 'Jorden är inte bara en bakgrund till mänsklig strävan — den är en levande, dynamisk partner', skriver han och uppmanar till en återkoppling med land- och vatten rytmer för att vända klimatskadorna.