Polisens hantering av en 25-årig kvinnas försvinnande i Rönninge under julhelgen har väckt kritik internt och externt. Misstänkta Vilma Andersson greps medan hen försökte göra sig av med offrets kropp, men frågor kvarstår om varför ingen patrull skickades initialt. Hundratals lokalbor hedrade offret med en ljusmanifestation.
En 25-årig kvinna försvann i Rönninge natten mot annandagen under ett besök hos föräldrarna. Fadern ringde polisen runt klockan tio på förmiddagen den 26 december, men ingen patrull skickades till platsen. Familjen sökte själva längs promenadvägen till pendeltågsstationen och hittade kvinnans hörlurar, buntband som verkade vara handfängsel och en mindre slägga. Efter en andra kontakt med polisen efter klockan två på eftermiddagen inleddes en insats med misstanke om kidnappning.
Fynden analyserades kriminaltekniskt, och DNA-spår samt fingeravtryck pekade ut 26-åriga Vilma Andersson som misstänkt redan nästa morgon. Åklagare beslutade klockan 10.36 om anhållande i frånvaro, men Andersson arbetade som vanligt under dagen med matleveranser i centrala Stockholm under polisens spaning. På kvällen greps hen i färd med att transportera kvinnans kropp. Andersson nekar till mord men erkänner grovt gravfridsbrott och är häktad på sannolika skäl för styckmord.
Internt inom polisen finns tveksamheter kring insatsens utformning. Varför agerades inte lika resolut som vid barnärenden, undrar man, och förlorades värdefull tid? Kollegor från Anderssons tid som Hampus på en transportfirma beskriver en person som dolde sitt förflutna med fängelse för försök till människorov och grovt barnpornografibrott. Efter månader förändrades hen med smink, hårspännen och tillgjort tal, men sågs aldrig som våldsam.
Den 3 januari samlades hundratals i Skönviksparken i Rönninge för en ljusmanifestation i snön, trots oväder. 'Folk känner att det här får inte fortsätta', sade arrangören Antoine Elkhoury. Lokalbefolkningen uttrycker oro för säkerheten, särskilt för kvinnor på kvällarna, och manifestationen visade stöd för familjen och krav på trygghet.
