Sony Pictures Classics har tilldelats Karen & Stanley Kramer Social Justice Award, vilket är första gången som en studio snarare än en individ eller film får utmärkelsen. Priset erkänner studiots 35-åriga engagemang för socialt medveten film som tar upp orättvisor och maktstrukturer globalt. Beslutet kommer från Kramer-familjen i partnerskap med African American Film Critics Association.
Sony Pictures Classics, ledd av medcheferna Michael Barker och Tom Bernard, har under 35 år byggt ett rykte för att distribuera filmer som tar upp sociala frågor. Dessa inkluderar internationella verk som ”Persepolis” och ”I’m Still Here”, som ifrågasätter statsmakten, och dramer som ”All About My Mother” och ”Call Me By Your Name”, fokuserade på identitet. Dokumentärer som ”The Fog of War” och ”Inside Job” utforskar korruption och mänskliga rättigheter, medan filmer som ”Indochine”, ”Incendies”, ”The Father” och ”Foxcatcher” adresserar strukturell ojämlikhet och brådskande sociala frågor. Studien har stött kvinnliga filmskapare genom releaser som ”Orlando”, ”Europa Europa” och ”The Rider”, och främjat underrepresenterade communities, särskilt med 1996 års dokumentär ”The Celluloid Closet”, som undersökte LGBTQ+-representation i Hollywood. Många av dessa filmer har nominerats till Oscar, med start i ”Howards End” 1992, följt av ”Crouching Tiger, Hidden Dragon” 2000 och ”Son of Saul”, den andra ungerska filmen som vann bästa internationella långfilm. I år belyser utmärkelsen nyliga releaser: Hasan Hadis ”The President’s Cake”, som utspelar sig i 1990-talets Irak under Saddam Hussein, och James Vanderbilts ”Nuremberg”, som skildrar det internationella militärtribunalet 1945–46 där nazistiske Hermann Göring, spelad av Russell Crowe, dömdes för brott mot mänskligheten. Kramer-familjen, i partnerskap med African American Film Critics Association och medgrundaren Gil Robertson, valde Sony Pictures Classics för filmarnas varningar mot auktoritarianism. I en gästkolumn drar Stanley Kramers änka paralleller till makens verk, inklusive ”Judgment at Nuremberg”, som innehöll ofiltrerade bilder från koncentrationsläger. Hon noterar filmarnas roll i att konfrontera tystnaden kring historiska illdåd och citerar: ”Den enda ledtråden till vad människan kan göra är vad människan har gjort.” Hon berömmer studion för att upprätthålla en plattform för utmanande film mitt i branschens konsolidering och avslutar: ”För deras mod att placera sådana påminnelser i världen... är jag djupt stolt över att tilldela Sony Pictures Classics ett pris som bär min makes namn.”
