Varietys filmkritiker Owen Gleiberman och Peter Debruge har sammanställt sina val av årets mest besvikande filmer och belyser filmiska misslyckanden från blockbusters till independentproduktioner. Listan, publicerad den 22 december 2025, kritiserar allt från invecklade skräckuppföljare till pretentiösa dramer. Den understryker värdet av att diskutera bristfälliga filmer som lärdomar i vad man ska undvika.
Varietys årliga sammanställning av sämsta filmerna 2025 ger en ärlig blick på filmer som underpresterade, sammanställd av chefsrecensenterna Owen Gleiberman och Peter Debruge. Gleiberman inleder med 'Eden', Ron Howards historiska drama på Galápagosöarna 1929 med Jude Law som en sur läkare som avvisar samhället. Han beskriver den som en 'kaotisk, dyspeptisk röra' som blandar surrealism och sitcom-element, hellre titulerad 'Oändlig Vandringens Helvete'.
Hans andrahandsval, 'Five Nights at Freddy’s 2', förvärrar franchisens slarviga anpassning av det populära videospelet och saknar blod, skräck eller spänning mitt i en invecklad bakhistoria om hemsökta animatroniker. Gleiberman noterar dess kommersiella framgång trots bristerna, vilket förutspår en tredje del. Andra poster inkluderar Mona Fastvolds 'The Testament of Ann Lee', en 137 minuter lång musikal med Amanda Seyfried som Shaker-grundaren, bedömd som 'förtröttande' och seg; Trey Edward Shults 'Hurry Up Tomorrow', en pretentiös drama med The Weeknd som en sur popstjärna; och 'Anemone', Ronan Day-Lewis regidebut med fadern Daniel Day-Lewis i en soggig familjehistoria som rör IRA-teman.
Debruges största besvikelse är Mike Flanagans 'The Life of Chuck', baserad på en Stephen King-novell och publikfavorit på Toronto Film Festival 2024, men kritiserad för påtvingade aforismer och tung orkestrering med Tom Hiddleston i huvudrollen. Han panerar bröderna Russos 'The Electric State' för att urvattna Simon Stålenhags visuella med absurd handling och irriterande karaktärer som Chris Pratts skojare. Ytterligare kritik riktas mot Timur Bekmambetovs screenlife 'War of the Worlds' med Ice Cube, Duke Johnsons existentiella 'The Actor' med André Holland, och Steven Soderberghs spök-POV-skräck 'Presence', kallad ett 'tråkigt och klumpigt' gäsp.
En hederslös omnämnande går till Disneys live-action 'Snow White', kritiserad för att suga ut underverket ur klassikern med CG-dvärgar och blek casting av Rachel Zegler och Gal Gadot. Kritikerna hävdar att att belysa dessa filmer tjänar som en 'litania av filmiska synder att undvika', och betonar deras betydelse i filmsamtalet.
