En Variety-kolumn slår tillbaka mot sociala mediers kritik som kallar Timothée Chalamets Marty Mauser i Josh Safdies 'Marty Supreme' osympatisk, och prisar den bristfälliga protagonisten som en fängslande skurk. Artikeln hyllar Chalamets karisma och kontrasterar moderna kritiker mot historiska filmiska antihjältar.
I en Variety-kolumn den 3 januari 2026 försvarar författaren protagonisten i 'Marty Supreme' – Marty Mauser, en hänsynslös pingisprodigy från New Yorks Lower East Side spelad av Timothée Chalamet – som sympatisk just för att han är en skurk. Chalamet, kallad 'den mest karismatiske filmstjärnan i sin generation', ger rollen ett 'inbjudande flin', livfulla ögon och obeveklig pratgladhet, vilket gör Martys sociopatiska drag – ljuga, fuska, stjäla, spela och försummelse av nära och kära – älskvärt ambitiösa.
Byggande på filmens exubera energi som noterats i tidigare recensioner framhåller kolumnen pingis-sekvenserna som 'existentiella baletter' som överträffar typiska sportdramats thrills. Marty tål misshandel och hustlar för att fly fattigdom och tävla internationellt, drömmande om att överträffa sina rötter.
Sociala mediers motreaktioner kallar Marty 'för självisk, för aggressiv, för kaxig, för toxisk… för osympatisk', med spekulationer om en 'Oscar-nedslags-kampanj'. Författaren jämför detta med 1980-talets studioschefers besatthet av sympatiskhet eller 1930-talets censur, och föredrar 1970-talets antihjältar och klassiker som 'The Public Enemy' och 'Scarface'.
Regisserad av Josh Safdie förvandlar 'Marty Supreme' degenererade gamblers-vibbar till en underdogs-seger, med kulmen i Martys utmattade kollaps efter matchen – en universell jakt på självförverkligande.