Forskare avslöjar DNA-baserad metod för ultratät datalagring
Forskare vid University of Washington har utvecklat en ny teknik för att koda digital data i syntetisk DNA, vilket potentiellt revolutionerar långsiktig informationslagring. Metoden tillåter lagring av upp till en petabyte data i en enda gram DNA. Detta genombrott adresserar den växande efterfrågan på hållbara lösningar för datarkivering.
Den 2 oktober 2025 meddelade ett team ledd av professor Luis Ceze vid University of Washington ett betydande framsteg inom datalagringsteknik. Publicerad i tidskriften Nature Biotechnology, visar forskningen en process för att skriva och läsa digitala filer med hjälp av syntetiska DNA-strängar, och uppnår densiteter långt bortom nuvarande elektroniska lagringsmedier.
Tekniken innebär att konvertera binär data till sekvenser av DNA-baser —adenin (A), cytosin (C), guanin (G) och tymin (T)— och syntetisera dessa till fysiska DNA-molekyler. För att hämta data dekoderar enzymer och sekvenseringsmaskiner strängarna tillbaka till användbara filer. Enligt studien möjliggör detta tillvägagångssätt lagring av 215 petabyte per gram DNA, med felränder under 1 på 1 000 baser efter att korrigeringsalgoritmer har tillämpats.
"DNA är otroligt stabilt och kompakt, vilket gör det idealiskt för arkivändamål," uppgav Ceze i ett universitetspressmeddelande. "Till skillnad från hårddiskar som bryts ner över tid och förbrukar stora mängder energi i datacenter, kan DNA hålla i tusentals år i svala, torra förhållanden utan ström."
Bakgrundskontexten visar att efterfrågan på datalagring exploderar, med global dataframställning projicerad att nå 181 zettabyte år 2025, enligt IDC-uppskattningar. Traditionella lösningar som magnetband och optiska skivor kämpar med skalbarhet och livslängd. Tidigare DNA-lagringsexperiment, som dateras tillbaka till 2012 när forskare vid Harvard kodade en bok i DNA, mötte höga kostnader och långsamma hastigheter. Washington-teamets innovation minskar syntetskostnaderna till cirka 2 000 dollar per megabyte och läsning till 100 dollar per megabyte, även om det fortfarande inte är konkurrenskraftigt för vardagligt bruk.
Processen börjar med felkorrigeringskoder för att hantera DNA:s inneboende syntesfel, följt av poolning av flera DNA-strängar för parallell åtkomst. Testingen involverade lagring och hämtning av 20 MB filer, inklusive bilder och text, med 100% trohet. Implikationerna inkluderar tillämpningar för att bevara kulturellt arv, vetenskapliga dataset och till och med data från rymdforskning, där vikt och hållbarhet är kritiska.
Även om det är lovande kvarstår utmaningar, såsom att skala upp produktionen och integrera med befintlig infrastruktur. Forskare planerar ytterligare arbete med automatisering för att sänka kostnaderna. Denna utveckling understryker DNA:s potential som en bio-inspirerad lösning på lagringskrisen i den digitala eran, och ger en glimt av hybrid biologisk-komputationella framtider.