Prognoser visar att Storbritannien kommer att nå tre betydande demografiska trösklar 2026, inklusive att dödsfall överstiger födslar för första gången i modern historia. En tredjedel av de gravida förväntas aborteras det året, med totala aborter sedan 1968 ungefär lika med den nuvarande migrantpopulationen. Dessa trender belyser utmaningar i befolkningens hållbarhet och beroende av invandring.
År 2026 förväntas Storbritannien möta avgörande demografiska skiften, enligt analys av kommentatorn Lois McLatchie Miller. Den första milstolpen innebär att antalet dödsfall överstiger födslar, vilket markerar en historisk lågpunkt i naturlig befolkningstillväxt. Detta sker samtidigt som uppskattningsvis en tredjedel av alla gravida aborteras, vilket bidrar till en långsiktig nedgång i den inhemska befolkningen. Sedan legaliseringen av abort 1968 har cirka 10,7 miljoner ingrepp utförts, en siffra som ligger nära den nuvarande migrantpopulationen på 10,9 miljoner. Miller hävdar att höga aborttal har skapat ett 'demografiskt vakuum' som fylls av invandring, med implikationer för arbetskraft, militärrekrytering och finansiering av sociala tjänster. Hon noterar att utan tillräcklig inhemsk befolkningstillväxt måste nationen 'importera' sin framtid, även om detta väcker säkerhetsfrågor på nationell nivå på grund av ansträngda gränskontroller som tillåter oupptäckta kriminella element. Nya parlamentariska åtgärder har intensifierat debatten. Parlamentsledamöter röstade för att avkriminalisera abort fram till födseln, en åtgärd som Miller beskriver som förvärrande av problemet. Politiker, särskilt på högerkanten, kritiserar massinvandring men adresserar sällan abortens roll i att göra den nödvändig. Bortom ekonomin pekar Miller på personliga och samhälleliga kostnader. Hon citerar bevis från 'pro-choice'-psykologiprofessorn David Fergusson, som fann att kvinnor som genomgår aborter löper högre risk för ångest, självmordsbenägenhet och missbruk. Bredare faktorer, som skattepolitik som straffar äktenskap och otillräckligt stöd för moderskap, avskräcker familjebildning, medan kulturella syner framställer barn som en börda. Dessa utvecklingar ramar in aborten inte bara som en etisk fråga utan som en fråga om nationell överlevnad, med Miller som varnar för att abort av en tredjedel av framtida generationer hotar samhällets integritet. Hon uppmanar till eftertanke kring politik som stöder familjeliv för att undvika nedgång.
