Efter julhelgens mord i Rönninge och Boden vill den svenska regeringen införa en konkret nollvision mot mäns våld mot kvinnor. Ett nytt ministerråd ska ledas av statsminister Ulf Kristersson för att samordna arbetet mellan rättsväsen, socialtjänst och sjukvård. Flera lagändringar, inklusive säkerhetsförvaring för högriskpersoner, träder i kraft nästa år.
Den svenska regeringen har, med anledning av de uppmärksammade morden under julhelgen i Rönninge och Boden, presenterat planer på en konkret nollvision mot mäns våld mot kvinnor. I en debattartikel i Aftonbladet skriver statsminister Ulf Kristersson (M) att varje kvinna som dör av våld från en man är ett enormt misslyckande. ”Vi har nu ett stort ansvar mot de kvinnor som inte längre kan föra sin egen talan, och vars liv togs ifrån dem. Låt oss hedra deras minne genom att göra allt som står i vår makt för att det som inte får hända inte ska kunna hända igen”, framhåller han.
För att uppnå nollvisionen inrättas ett särskilt ministerråd i Regeringskansliet, som Kristersson själv ska leda. Rådet inkluderar justitieminister Gunnar Strömmer (M), jämställdhetsministern, socialministern med ansvar för psykiatri och socialtjänstministern, samt representanter från relevanta myndigheter. Det ska modelleras efter det befintliga rådet mot organiserad brottslighet och syftar till att systematisera samarbetet mellan rättsväsendet, socialtjänsten och sjukvården. Regeringen återkommer snart med detaljer om utformningen.
Tidigare åtgärder inkluderar rivna sekretesshinder mellan socialtjänst och polis samt skärpta straff för upprepade grova våldtäkter. Nästa år införs tre straffrättsliga förändringar: begränsningar för tidig frigivning, hårdare straff för våldtäkt och den nya påföljden säkerhetsförvaring. Denna tillåter att personer med hög återfallsrisk i allvarliga brott kan låsas in på obestämd tid, även utan psykisk störning, från april 2026. Justitieminister Strömmer betonar: ”Det ska inte vara livsfarligt att vara kvinna i Sverige, och det är helt avgörande att farliga män låses in så att kvinnor ska våga vara ute.”
Kristersson beskriver ett perspektivskifte från gärningsman till brottsoffer och samhällsskydd, där laglydiga människors trygghet prioriteras framför farliga individers rörelsefrihet.
