Forskare från Utrecht University har förklarat varför jordbävningar inträffar i geologiskt stabila områden som Utah och Groningen, vilket utmanar traditionella teorier. Deras studie visar att gamla, inaktiva felzoner läker och stärks under miljontals år innan de släpper den uppbyggda spänningen i en enda händelse, ofta utlöst av mänskliga aktiviteter. Detta fynd underlättar bedömning av risker för undersökningsprojekt som geotermisk energi.
Jordbävningar i regioner som anses stabila, såsom Utah i USA, Soultz-sous-Forêts i Frankrike och Groningen i Nederländerna, har förbryllat forskare eftersom geologiska modeller förutspår att felzoner i jordskorpan nära ytan bör stärkas under rörelse och förhindra seismisk aktivitet. Ändå inträffar skakningar fortfarande i dessa områden, särskilt inom de första kilometerna från ytan, där mänskliga aktiviteter som borrning, utvinning eller vätskeinjektion är vanliga.
Ett team ledd av Dr. Ylona van Dinther från Utrecht University undersökte detta fenomen. Deras forskning, publicerad i Nature Communications den 4 november 2025, visar att felzoner som varit inaktiva i miljontals år gradvis 'läker', blir starkare över tid och ackumulerar extra spänning. När detta motstånd övervinns leder det till en abrupt acceleration längs felzonen, vilket orsakar en jordbävning. 'Felzoner kan hittas nästan överallt. Felzoner i det grunda underskiktet är vanligtvis stabila, så vi förväntar oss inte chockrörelser längs dem', förklarar Dr. van Dinther.
Dessa händelser är typiskt engångsföreteelser. När spänningen släppts går felzonen in i ett mer stabilt tillstånd, vilket minskar framtida seismisk risk. 'Som ett resultat finns det ingen mer jordbävningsaktivitet på den platsen', säger van Dinther. Denna stabilisering innebär att den maximala förväntade magnituden minskar över tid, eftersom felzonens brutna sektioner fungerar som barriärer mot större jordbävningar.
Upptäckten har implikationer för hållbara användningar av underskiktet, inklusive geotermisk energiproduktion och underjordisk energilagring. Genom att förstå felzoners läkning och reaktivering kan forskare bättre identifiera säkrare platser och kommunicera engångsrisiker för jordbävningar, vilket hjälper till att minimera störningar i områden utan historiska seismiska register.