Antalet elever i Sveriges anpassade skolformer ökar snabbt, men bara 15 procent av lärarna är behöriga. Speciallärare, forskare och intresseorganisationer larmar om allvarliga brister i undervisningen. För 11-åriga Sarah med intellektuell funktionsnedsättning känns skolan mer som förvaring än utbildning.
I Sveriges anpassade skolformer, som är avsedda för elever med funktionsnedsättningar, växer antalet elever lavinartat. Trots detta är situationen alarmerande: endast 15 procent av lärarna är behöriga, vilket innebär att 85 procent saknar formell kompetens för uppgiften. Speciallärare, forskare och intresseorganisationer varnar nu för omfattande brister i undervisningen, där ständiga lärarbyten, ostrukturerad undervisning och lågt ställda förväntningar präglar vardagen.
Ett talande exempel är 11-åriga Sarah, som har en intellektuell funktionsnedsättning. För henne har den anpassade grundskolan känts som förvaring snarare än en plats för lärande. Hennes mamma Mira uttrycker desperation: "Vad ska jag säga till henne när hon blir vuxen och frågar varför hon inte kan någonting?"
Jeanette Persson, ledamot i riksförbundet FUB:s arbetsgrupp för skola och utbildning, understryker problemet: "Det är anmärkningsvärt att de barn med störst behov av pedagogiskt stöd ska ha lägst andel behöriga lärare." Dessa röster belyser en systemkris i den svenska skolans mest sårbara delar, där elevernas behov inte möts trots ökande resurser till antalet platser.