Astronomer har avslöjat att den berömda stjärnhopen Plejaderna, känd som 'De sju systrarna', bara är kärnan i en mycket större stjärnkomplex som innehåller tusentals relaterade stjärnor. Med data från NASAs TESS och ESAs Gaia-teleskop har forskare vid University of North Carolina at Chapel Hill utökat hopens kända storlek med en faktor på 20. Detta fynd ger nya insikter i stjärnbildning och Vintergatans struktur.
Plejaderna, ofta kallade 'De sju systrarna', har länge erkänts som en framträdande öppen stjärnhop synlig för blotta ögat. En ny studie ledd av Andrew Boyle, doktorand i fysik och astronomi vid University of North Carolina at Chapel Hill, visar dock att det bara är det ljusa centrumet i Greater Pleiades Complex, en utbredd association av stjärnor spridda över himlen.
Genom att analysera rotationsdata från NASAs Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS) och precisa positionsmätningar från Europeiska rymdorganisationens (ESA) Gaia-teleskop identifierade teamet tusentals ytterligare medlemmar. Stjärnor bildas i grupper som gradvis sprids över tid, vilket gör det utmanande att spåra deras ursprung. Forskare använde stjärnrotation som en 'kosmisk klocka'—yngre stjärnor snurrar snabbare än äldre—för att koppla dessa avlägsna stjärnor till Plejaderna.
'Denna studie förändrar hur vi ser på Plejaderna—inte bara sju ljusa stjärnor, utan tusentals sedan länge förlorade syskon spridda över hela himlen', sa Boyle.
Upptäckten, som beskrivs i en artikel publicerad i The Astrophysical Journal, tyder på att Plejaderna är cirka 20 gånger större än tidigare trott. Medförfattaren Andrew Mann, professor vid UNC-Chapel Hill, noterade: 'Vi inser att många stjärnor nära solen är en del av massiva utsträckta stjärnfamiljer med komplexa strukturer. Vårt arbete ger ett nytt sätt att avslöja dessa dolda relationer.'
Detta tillvägagångssätt kan kartlägga dolda strukturer i Vintergatan och kasta ljus över solens egen födelseplats. Plejaderna har kulturell betydelse världen över och förekommer i Gamla testamentet, Talmud, som Matariki i Nya Zeeland och i Japans Subaru-logotyp. Sådana insikter bidrar till förståelsen av solsystemets bildning, inklusive vårt eget.