Junya Watanabe visade sin höst 2026 ready-to-wear-kollektion under Paris modevecka den 7 mars, med inspiration från avfall och råmaterial för att skapa innovativa designer. Showe, med titeln 'The Art of Assemblage Couture', öppnades av Irina Shayk och avslutades av Maggie Maurer på catwalken. Watanabe betonade kreativ instinkt framför konventionell sömnad och framhävde teman kring cirkularitet i mode.
Junya Watenabes höstkollektion 2026, som presenterades under Paris modevecka den 7 mars 2026, förvandlade vardagligt avfall till högmodestatement. Med titeln ”The Art of Assemblage Couture” byggdes designdetaljerna av rester som päls, bildramar och glänsande handväskor för att forma klänningar. Watanabe beskrev tillvägagångssättet som ”form född ur ren kreativ instinkt, fri från konventionella föreställningar om sömnad. Genom den direkta presentationen av råmaterial uttrycker detta tillvägagångssätt den omgivande sociala miljön.” Key looks inkluderade en kappaliknande jacka med ärmar och rygg tillverkade av stilettstövlar samt armbågsfläckar gjorda av läderhandskar. Korsettöverdelar och peplum fick struktur av hårt, böjt plast från motorcykelhjälmar, medan tjocka svarta spännen och fragment av körutrustning pryddes på klänningar sydda av säckväv, guldfolie eller veckade sopsäckar. En iögonfallande klänning hade ett långt släp av mönstrade gardiner, kombinerat med ett ceremoniellt bälte och en livdel sammansatt av krossade registreringsskyltar och en glittrig bild av Marilyn Monroe. En lång svart klänning accessoriserades med en lurvig stola ihopsydd av plyschdjur, och en vit fjäderprydd tutu integrerade silverfärgade aftonväskor. Irina Shayk öppnade showen i en skulptural korsettklänning byggd av handskar och spännen. Maggie Maurer, en couturemodell, avslutade catwalken. Modellerna bar kysslokar och mörk ögonmakeup, gick långsamt eller intog poser som påminde om stumfilmsskådespelerskor. Soundtracket utgjordes av gammaldags kitschig musik komponerad av Hakushi Hasegawa och Tokutaro Hosoi för ackordion, violin och piano. Kollektionen kommenterade sparsamhetsetiken 'waste not, want not' och volymen av material som används och slängs i modebranschen, samtidigt som den förmedlade ett budskap om hopp genom skönhet skapad ur avfall.
