Malmökonstnären Ruby Nilsson presenterar performanceverket ”Respawn” på Inkonst, där hon utmanar anklagelser om transkvinnor som nekrofila inkräktare. Verket bygger på teman om odödlighet och gotik, inspirerat av ett hårdare klimat för transpersoner. Genom dansaren Liza Tegel gestaltas en odödlig ande som byter kropp och kön.
På Inkonst i Malmö arbetar Ruby Nilsson med sitt nya performanceverk ”Respawn”, som utforskar begreppet odödlighet i relation till transpersoners kroppar. Titeln ”Respawn” kommer från spelvärlden och syftar på fiender som återuppstår efter att ha dödats. Verket tar upp anklagelser från transexkluderande feminism om att transkvinnor är nekrofila inkräktare på kvinnokroppen, och Nilsson väljer att luta sig in i dessa stereotyper.
– Hur dödar du en kropp som är odödlig?, frågar Nilsson i verket.
Sedan i måndags har hon finslipat produktionen i Inkonsts källare, med en projektor som visar ordet ”resurrection” och vit rök som fyller golvet. Verket handlar om en odödlig andebesvärjare som byter kropp och kön och nu straffas, med karaktärens sista chans att försvara sig. Dansaren Liza Tegel utför rollen, med en mask gjuten från Nilssons ansikte och en peruk som efterliknar konstnärens hår.
– Det finns spår av mig överallt, även om jag själv inte syns, säger Nilsson.
Konstnären beskriver sitt arbete som ett sätt att äga den skräck och gotik som projiceras på transpersoner. Hon nämner ett skifte de senaste åren mot ett hårdare klimat för transpersoner globalt.
– Vi ser en början till en global förföljelse av transpersoner, säger hon.
Trots det mörka temat slutar verket med ett budskap om hopp: även om transpersoner dör, kommer de tillbaka. Nilsson ser konsten som terapi för att hantera en skräckfylld verklighet.
– Jag ska luta mig in i att vara skurken, säger hon.
