En preliminär rödlista från SLU föreslår att fjällugglan och tornugglan klassas som nationellt utdöda i Sverige. De senaste kända häckningarna skedde 2015 respektive 2003, och bristen på smågnagare tros ligga bakom nedgången. Experter pekar på klimatförändringar som en bidragande faktor till det kraschade gnagarsystemet.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) uppdaterar vart femte år sin rödlista över hotade arter. Nästa officiella version kommer i vår, men en preliminär lista publicerades nyligen för fåglar. Där föreslås både fjälluggla (Bubo scandiacus) och tornuggla (Tyto alba) klassas som nationellt utdöda. De senaste bekräftade häckningarna för fjällugglan var 2015 och för tornugglan 2003.
Redan nu räknas över 200 arter som nationellt utdöda i Sverige, mestadels insekter, kärlväxter, mossor och lavar. Bland däggdjuren finns vildren och svartråtta, och åtta andra fågelarter. Pärluggla och hökuggla är nya på rödlistan.
Mikael Svensson, biolog på SLU Artdatabanken, kallar fjällugglan en symbolart: “Fjällugglan är så klart en symbolart. Alla har väl sett Harry Potter.” Han noterar att nedgången för ugglor är överraskande: “Det är ett litet överraskande utfall att det ser dåligt ut för så många av ugglorna. Det går ju dåligt även för till exempel pärluggla, så det är ju något som händer nattetid kan man säga.”
Problemet för fjällugglan är bristen på smågnagare. Traditionella lämmelår, med toppar vart fjärde år, har kraschat sedan tidigt 1980-tal. “Det har påverkat fjällugglan och andra rovfåglar i fjällen jättemycket,” säger Svensson. Klimatförändringar misstänks störa snötäcket, vilket skapar isbark som hindrar gnagare från att bygga gångsystem.
Uggleexpert Berth-Ove Lindström är försiktigt optimistisk. Han har sett fjällugglehäckningar 1978, 1982 och 2015, alla under goda lämmelår. “Ökar antalet fjällämlar, så kan den återvända,” säger han. Isiga vintrar med regn försämrar levnadsvillkoren för fjällämmeln, vilket påverkar arter som fjällvråkar, fjällrävar och jaktfalk. Fjällugglor kan röra sig upp till 900 mil per år, från Nordkalotten till Kanada eller Alaska, och kan därför återvända vid bättre förhållanden.
Nationell utrotning betyder inte global: fjällugglor finns kvar i Norge, om än i dåligt läge.