Vita huset har släppt 2025 års nationella säkerhetsstrategi under president Donald Trumps andra administration, och ramar in amerikansk politik kring doktrinen 'America First', ett förnyat fokus på Västra hemisfären och en skarpare kritik mot Europa. Dokumentet framställer hans nya mandatperiod som början på en "ny gyllene era" för amerikansk makt, suveränitet och inflytande.
Den nationella säkerhetsstrategin för 2025 (NSS), utfärdad av Vita huset under president Donald Trumps andra administration, lägger fram en plan för att omforma amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik kring en uppdaterad 'America First'-inriktning. Báo chí från bland annat The Daily Wire och stora internationella tidningar beskriver strategin som ett brott med efter-kalla krigets antaganden och med 2017 års NSS från Trump-eran, med tonvikt på suveränitet, minskade globala åtaganden och återupprättande av amerikansk dominans i Västra hemisfären.
Den nya strategin inleds med en bred berättelse om amerikansk förnyelse under Trumps återkomst till makten, som ekar teman från hans installations tal 2025 där han lovade att en "gyllene era för Amerika" börjat och svor att sätta Amerika först varje dag i sin administration.
NSS kritiserar tidigare amerikanska ledare för att ha översträckt amerikansk makt och resurser utomlands, och hävdar att tidigare politik främjat ekonomiskt beroende och försvagat nationell suveränitet. Enligt rapportering från Financial Times och The Washington Post utvidgar dokumentet definitionen av nationell säkerhet bortom traditionella militära hot till att inkludera oro som massinvandring, demografisk förändring, spionage, rovdjursekonomiska praktiker, organiserad brottslighet, propaganda och vad det beskriver som kulturell eller civilisatorisk erosion i Väst.
Strategin bekräftar att gränskontroll och immigrationsverkställighet är centrala för nationell säkerhet och kopplar inhemsk verkställighet till insatser för att minska migrationspress utomlands, särskilt i Västra hemisfären. Detta fokus bygger på Trump Vita husets tidiga andra mandat-meddelanden, som placerade gränsäkerhet och åtgärder mot karteller bland dess högsta prioriteringar.
Militärt efterlyser NSS upprätthållande och modernisering av amerikanska kärnvapenstyrkor och stärkt missilförsvar, inklusive det föreslagna "Golden Dome"-systemet, ett rymdfokuserat, flerskiktat missilsköld som Trump tillkännagav tidigare 2025. Separat rapportering om Golden Dome beskriver det som ett långsiktigt projekt avsett att skydda mot ballistiska och hypersoniska missilhot, med kostnader och tidsramar föremål för betydande debatt.
Dokumentet betonar också behovet av mer motståndskraftig kritisk infrastruktur och förbättrade försvar mot cyber- och andra icke-traditionella attacker. Samtidigt signalerar det en önskan att minska vissa utländska militära åtaganden och pressar allierade att ta större ansvar för sitt eget försvar.
På det ekonomiska planet betonar NSS reindustrialisering, säkring av försörjningskedjor och större självständighet i energi, och framhäver fossila bränslen och kärnkraft som nyckelpelare för amerikansk välstånd och påverkanskraft. Den ramar in ekonomisk politik som ett säkerhetsinstrument och kräver skydd av kritiska teknologier och industriell kapacitet samt begränsning av utländsk påverkan på strategiska sektorer.
Strategin kräver att upprätthålla amerikanskt ledarskap inom avancerade teknologier som artificiell intelligens, bioteknik, kvantdatorer och avancerad tillverkning. Den kopplar detta till en blandning av regulatoriska förändringar och starkare skydd för immateriella rättigheter, även om detaljerade implementeringssteg inte är fullt ut specificerade i den offentliga rapporteringen om dokumentet.
Kulturellt kopplar NSS nationell styrka till vad den beskriver som en förnyelse av gemensamma värden, patriotism och social sammanhållning rotad i familjer och civilsamhällesinstitutioner. Den argumenterar för att utrikespolitiken ska styras av klara nationella intressen, preferens för fred genom styrka och försiktighet mot storskaliga, öppna interventioner.
Dokumentet intar en skeptisk hållning till multilaterala institutioner och globala styrningsramverk och framställer dem som potentiella begränsningar för amerikansk suveränitet. Det kräver striktare ömsesidighet i allianser, inklusive inom NATO, och argumenterar för att partners ska öka sina försvarsbidrag och axla större ansvar för regional säkerhet.
Regionalt placerar NSS Västra hemisfären högst på amerikanska prioriteringar. Flera medier rapporterar att strategin åberopar en "Trump-korollär" till Monroe-doktrinen, vilket signalerar avsikt att återupprätta amerikansk primat i regionen, motverka rivaliserande maktinflytande och intensifiera insatser mot narkotikasmuggling och oregelbunden migration. Dokumentet ser en större amerikansk närvaro och inflytande i Karibien och Latinamerika, med verktyg från säkerhetssamarbete och Kustbevakningsinsatser till handels- och finansiella instrument.
I Indo-Stillahavsregionen fortsätter strategin att behandla Taiwans säkerhet och maktbalansen i Sydkinesiska sjön som nyckelintressen. Enligt analyser i Financial Times och The Washington Post framställer dock den nya NSS Kina generellt mer som en ekonomisk och systemisk konkurrent än som en omedelbar militär motståndare, samtidigt som den ger relativt mindre vikt åt Ryssland än tidigare amerikanska strategidokument. Den upprätthåller befintliga amerikanska säkerhetsband med partners som Japan, Indien och Australien men signalerar en övergripande önskan att begränsa långsiktiga försvarsåtaganden.
I Europa markerar strategin ett skarpt retoriskt skifte. Presskonton noterar att NSS varnar för "civilisatorisk utplåning" på kontinenten, kritiserar europeiska regeringar för migration, demografiska trender och hanteringen av kriget i Ukraina, och antyder att vissa NATO-länder kan bli majoritetsicke-europeiska inom kommande decennier. Det anklagar vissa europeiska ledare för att ignorera inhemska väljargrupper som gynnar en förhandlad slut på konflikten och föreslår att USA bör odla politiska krafter i Europa som delar Washingtons nya prioriteringar. Europeiska tjänstemän och analytiker har skarpt kritiserat denna inramning och beskrivit den som inblandning i internpolitik och avvikelse från långvariga alliansnormer.
I Mellanöstern och Afrika tonar dokumentet ner demokrati-främjande och storskaliga militära engagemang. Istället betonar det pragmatiska partnerskap inom områden som energi, handel och säkerhetssamarbete, samtidigt som det uppmuntrar kommersiella band och resursutveckling framför traditionella biståndmodeller, särskilt i delar av Afrika och den bredare Globala Södern.
Över alla regioner presenterar NSS en vision av ett USA som söker forma stabilitet och främja sina intressen främst genom vad det beskriver som disciplinerad styrka, ekonomisk påverkanskraft och stramare kontroll över sitt omedelbara närområde. Anhängare hävdar att detta tillvägagångssätt korrigerar årtionden av översträckning och återställer fokus på kärnamerikanska prioriteringar, medan kritiker menar att det underminerar traditionella allianser, tonar ner ryska hot och signalerar ett tillbakadragande från globalt ledarskap.
