Under sitt första år i en andra mandatperiod har president Donald Trump omdefinierat 'America First' som en aggressiv användning av amerikansk ensidig makt globalt, snarare än isoleringspolitik. Åtgärder inkluderar blockader av venezuelanska oljetankers, tullar på allierade och ansträngningar att avsluta konflikter som kriget i Gaza. Kritiker ifrågasätter hållbarheten i dessa transaktionsavtal och påfrestningen på allianser.
President Donald Trumps andra mandatperiod har sett ett djärvt skifte i USA:s utrikespolitik, med betoning på aggressiva ensidiga åtgärder under fanan 'America First'. Långt ifrån att dra sig ur världen har Trump eskalerat trycket på både motståndare och allierade för att omforma globala dynamiker till Amerikas fördel.
Viktiga drag inkluderar en nylig blockad av alla oljetankers som går in i eller ut ur Venezuela som finns på USA:s sanktionslistor, vilket intensifierar kampanjen mot president Nicolás Maduro. Detta passar in i bredare regionala insatser, såsom dödliga attacker mot narkotbåtar, militär upprustning i Karibien, immigrationsåtgärder och ett 20 miljarder dollar bailout till Argentina. Trump har åberopat Monroe-doktrinen för att hävda USA:s dominans i Västra halvklotet och motverka inflytanden från Kina och Ryssland. Som NPR:s Franco Ordoñez rapporterade ser Trump världen genom 'inflytandesfärer', med prioritet på Amerika samtidigt som han söker avtal med Ryssland för att avsluta Ukrainakriget.
Trump skryter om stora prestationer och hävdar att han 'återställt amerikansk styrka, löst åtta krig på 10 månader, förstört Irans kärnvapenhot och avslutat kriget i Gaza, och för första gången på 3 000 år fört fred till Mellanöstern'. Dessa inkluderar frigivning av gisslan i Gaza, vapenvila där som bromsat det värsta våldet, och kortvariga fredsavtal mellan Armenien och Azerbajdzjan samt Rwanda och Demokratiska republiken Kongo – även om det senare redan kollapsat.
Andra åtgärder omfattar tullar som vapen mot allierade, krigsförklaring mot narkotikarler och umgänge med Rysslands president Vladimir Putin. Vita huset beskriver dessa som uppfyllande av löften om rättvisa handelsavtal, ökad allierad försvarsutgift och eliminering av 'narkoterrorister' för att förbättra global säkerhet.
Kritiker belyser dock risker. Stewart Patrick vid Carnegie Endowment kallade det en 'andra amerikansk revolution', med Trump som förklarar 'oberoende från den värld som USA skapade'. Fd ambassadör Wendy Sherman, som tjänstgjort under tre presidenter, beskrev tillvägagångssättet som transaktionellt men överdrivet bilateralt och ensidigt, eroderande förtroendet hos allierade genom offentlig mobbning. Om Ukraina noterade hon misslyckade förhandlingar där Putin manipulerade USA:s sändebud, då underrättelsetjänsten bekräftar Rysslands avsikt att ta hela Ukraina. Benjamin Gedan, fd Obama-tjänsteman, kritiserade militär-först-strategin i Latinamerika som 'dålig medicin' och förespråkade istället investeringar, handel och rättsväsendehjälp för att motverka Kinas växande roll.
Sherman ifrågasatte avtalens hållbarhet och pekade på pågående dödsfall i Gaza och bosättningar på Västbanken trots vapenvilan. Hon rekommenderade fulla diplomatteam, underrättelse och allierade som Storbritannien och Frankrike, och betonade att förhandlingar med aggressorer som Ryssland inte sker mellan likar.
