En hällristning som varit dold i 200 år har återfunnits i Tanum, den största upptäckten i världsarvet på över 30 år. Upptäckten gjordes med hjälp av en gammal skiss av Carl Georg Brunius. Ristningen ska dock begravas igen för att skydda den.
En hällristning har återfunnits under en skogsväg i Tanum i norra Bohuslän, efter att ha varit dold i 200 år. Upptäckten är den största i området på över 30 år och gjordes med hjälp av en avbildning från början av 1800-talet av Carl Georg Brunius, som ritade av hällristningar i sin hembygd Tanum. Teckningarna finns som opublicerade manuskript i ett arkiv i Stockholm, enligt antikvarie Hans Lundenmark vid Vitlycke museum.
Ristningen består av minst ett tiotal skepp, sex djur, tre fotsulor och ett antal skålgropar. Den jordiga hällen ser inte imponerande ut nu men ska torkas, rengöras, undersökas och skannas innan den täcks över igen. “Den ligger tyvärr mitt i en skogsväg”, säger Lundenmark.
“Den kommer att skyddas och begravas och det kan ju låta lite tråkigt. Samtidigt är vi lite bortskämda med fina hällristningar, så den här skickar vi vidare till framtida generationer”, tillägger han.
Det finns drygt 600 kända hällristningar i Tanum. En annan av Brunius avbildningar med minst 200 enskilda ristningar förblir försvunnen trots sökningar sedan början av 1900-talet och nyligen. “Det är jättekonstigt eftersom den är så pass stor. Men den har på något sätt försvunnit ur det kollektiva minnet”, säger Lundenmark.
