Att odla alger för att fånga upp koldioxid kan utarma havets näringsämnen och minska effektiviteten hos naturliga koldioxidsänkor, enligt ny forskning. Metoden riskerar i vissa scenarier att öka snarare än att minska halten av CO2 i atmosfären. Två studier belyser betydande ekologiska avvägningar.
Forskare skapade modeller för storskalig alg-odling i kustvatten. De fann att en årlig odling på 20 miljarder ton skulle utarma kväve, fosfor och järn, vilket skulle minska algtillväxten med 95 procent efter 25 år samtidigt som det globala växtplanktonbeståndet skulle minska med upp till 8 procent.
Manon Berger vid universitetet i Bern säger att tekniken ”kan slå tillbaka lokalt” och att ”potentialen är extremt begränsad, med stora ekologiska konsekvenser.” Lämpliga områden där man inte skadar växtplankton täcker endast 0,05 procent av havet.
En separat studie undersökte järngödsling för att främja tillväxt. Den visade en potential att avlägsna upp till 40 miljarder ton CO2 årligen, men skulle halvera havets planktonbestånd och skada marina näringskedjor. Andrew Yool vid UK National Oceanography Centre påpekade att processen skulle flytta näringsämnen till djupare vatten och ”strypa det naturliga ekosystemet.”