Svensk-iranier är djupt oroade över de eskalerande protesterna i Iran, där säkerhetsstyrkor enligt rapporter skjutit ihjäl hundratals demonstranter. Internet och telefoni har stängts ner, vilket gör det omöjligt att kontakta släktingar. Trots rädslan hoppas många på regimens fall.
Protesterna i Iran började i slutet av december med butiksägares demonstrationer mot ekonomisk kris och stigande levnadskostnader. Snart utvecklades de till bred regimkritik mot ledaren Ali Khamenei. Säkerhetsstyrkorna har svarat med skarpskjutning, och enligt uppgifter till BBC har över 200 personer dödats, medan andra källor talar om hundratals.
Regimen stängde ner internet och telefoni i torsdags, vilket har skapat panik bland exiliranier. I Sverige uttrycker många sin oro. Sanna Khadem, 48, från Kalmar, har inte hört från sina syskon sedan onsdagen. ”Jag mår så dåligt. Man är orolig, det känns tungt. Säkerhetsstyrkorna använder krigsvapen för att döda folk. De skjuter från en meters avstånd. Det är så brutalt”, säger hon.
Trots allt finns hopp. Khadem pekar på Reza Pahlavi, kungens son, som uppmanar till protester. ”Det är annorlunda nu. Folk är trötta, det är ekonomisk kris. De har inget att förlora”, citerar hon sin syster. Liknande känslor delar Rana Soleimani, 51, från Stockholm: ”För iranier som lever utanför sitt hemland är detta oerhört smärtsamt och plågsamt.” Hon oroar sig för sin mamma, som var på väg till en demonstration, och kritiserar regimens ökade avrättningar för att skapa rädsla.
Gaby Hosseini, 62, från Helsingborg, har inte kontakt med sin dotter och barnbarn på två veckor. ”Jag får gråten i halsen när jag tänker på dem”, säger hon. Mitra Najafi, 63, har sett hemska filmer från protesterna och uppmanar västvärlden att reagera starkare, exempelvis genom att låta ambassader dela internet.
Svensk-iranier demonstrerar i städer som Stockholm, Malmö och Helsingborg. De kräver internationellt stöd och frihet för Iran. Farahnaz Anami vid en demonstration i Stockholm utbrister: ”Äntligen, efter 47 år med diktator.”
