Forskare vid ICRAR-noden vid University of Western Australia har upptäckt en massiv bro av neutral vätegas som förbinder dvärggalaxerna NGC 4532 och DDO 137. Denna struktur sträcker sig över 185 000 ljusår och ligger 53 miljoner ljusår från jorden. Upptäckten, som är en del av WALLABY-undersökningen, avslöjar hur interaktioner med Virgo-klustret drar gas från galaxer.
Forskare som använder ASKAP-radioteleskopet, som drivs av Australiens CSIRO, identifierade den kolossala bron under Widefield ASKAP L-band Legacy All-sky Survey (WALLABY). Bron förbinder NGC 4532 och DDO 137, två dvärggalaxer som påverkas av tidvattenkrafter och deras närhet till Virgo-klustret. En studie som detaljerar upptäckten publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.
Teamet upptäckte också en gas svans som sträcker sig 1,6 miljoner ljusår bortom bron, vilket markerar den största sådana egenskapen som registrerats. Huvudforskaren professor Lister Staveley-Smith från ICRAR UWA förklarade dynamiken: «Vår modellering visade att tidvattenkrafterna som verkar mellan dessa galaxer, tillsammans med deras närhet till det massiva Virgo-klustret, spelade en avgörande roll i gasdynamiken vi observerade.»
När galaxerna kretsar kring varandra och närmar sig Virgo-klustrets överhettade gasmoln — som når temperaturer 200 gånger hetare än solens yta — upplever de rammtryck. Detta drar gas från galaxerna och värmer den under cirka en miljard år. Professor Staveley-Smith jämförde det med «atmosfärisk förbränning när en satellit återinträder i jordens övre atmosfär, men utdragen över en period på en miljard år.»
Medförfattaren professor Kenji Bekki belyste implikationerna för stjärnbildning: «Neutral väte spelar en avgörande roll i stjärnbildning, vilket gör denna upptäckt grundläggande för att förstå hur galaxer interagerar och utvecklas, särskilt i täta miljöer.»
Systemet liknar Vintergatan och Magellanska systemet, och erbjuder insikter i galaktisk evolution, gasomfördelning och stjärnbildning i massiva kosmiska strukturer. Elektronernas densitet och galaxens infallshastighet i det heta molnet förklarar den omfattande gasrivningen som observerats.