Forskare vid Universitetet i Oslo argumenterar i en artikel publicerad i tidskriften Entropy för att den moderna synen på hjärnan som ett system som genererar förutsägelser, så kallad "predictive processing", liknar psykoanalytiska idéer förknippade med Sigmund Freud.
En artikel av forskare vid Universitetet i Oslo drar paralleller mellan psykoanalys och ett betydande modernt ramverk inom kognitiv neurovetenskap känt som prediktiv bearbetning (predictive processing), som beskriver hjärnan som en instans som kontinuerligt skapar förväntningar och uppdaterar dem mot inkommande sensorisk information.
Artikeln – som publicerats i Entropy – har skrivits av Erik Stänicke, Bendik Sparre Hovet och Line Indrevoll Stänicke, enligt Universitetet i Oslos sammanfattning av arbetet.
I den sammanfattningen citeras Stänicke som säger att psykoanalysen i över 130 år har utvecklat teorier om hur förutsägelser fungerar på en subjektiv nivå, medan kognitiv neuropsykologi nu studerar liknande processer på en fysiologisk nivå.
Forskarna argumenterar för att de två traditionerna adresserar överlappande frågor från olika utgångspunkter: neurovetenskapen betonar biologiska och beräkningsmässiga mekanismer, medan psykoanalysen fokuserar på levd erfarenhet och relationell dynamik. Som ett exempel kopplar de samman det psykoanalytiska begreppet projektion med hur prediktiva modeller kan forma människors tolkning av andra.
Artikeln belyser även vad de beskriver som en gemensam betoning på stabilitet och förutsägbarhet – ofta diskuterat som homeostas eller minskad osäkerhet – och antyder att ihållande, oflexibla förväntningar kan bidra till att förklara varför vissa psykologiska symptom kan vara svåra att förändra.
Författarna drar slutsatsen att en integrering av de två perspektiven skulle kunna stödja en mer holistisk psykologi som tar hänsyn till både hjärnmekanismer och subjektiv upplevelse.
