Kvantmekanik
Nobelpriset i fysik 2025 går till kvantfysikforskare
Rapporterad av AI Bild genererad av AI
John Clarke, Michel H. Devoret och John M. Martinis tilldelas 2025 års Nobelpris i fysik för experiment som visat kvantmekanikens tunnling i makroskopiska kretsar. Deras arbete från mitten av 1980-talet lade grunden för supraledande kvantdatorer. Pristagarna uttryckte stor överraskning över utmärkelsen.
Ett internationellt team av fysiker har funnit att modeller för kvantkollaps, som potentiellt är kopplade till gravitation, introducerar en minimal osäkerhet i själva tiden. Detta sätter en fundamental gräns för klockors precision, även om den ligger långt under nuvarande detektionsnivåer. Forskningen, som publicerats i Physical Review Research, utforskar kopplingarna mellan kvantmekanik och gravitation.
Rapporterad av AI
Den irl%C3%A4ndske matematikern William Rowan Hamilton utvecklade p%C3%A5 1820- och 1830-talen ett ramverk som sammankopplade ljusstr%C3%A5lars banor med banorna f%C3%B6r r%C3%B6rliga partiklar, en id%C3%A9 som senare visade sig vara avg%C3%B6rande f%C3%B6r kvantmekaniken. F%C3%B6dd f%C3%B6r 220 %C3%A5r sedan byggde Hamiltons arbete, inklusive att hugga in en formel p%C3%A5 Dublins Broome Bridge 1843, p%C3%A5 tidigare fysik men avsl%C3%B6jade djupare kopplingar som f%C3%B6rst f%C3%B6rstods ett sekel senare. Denna insikt hj%C3%A4lpte till att forma moderna teorier om v%C3%A5g-partikeldualitet.
Forskare har utvecklat mycket precisa ultrakalla atomerklokor som kan upptäcka hur kvantfysik påverkar tidens flöde. Genom att kyla atomer till nära absolut noll, syftar dessa enheter till att mäta subtila tidsvariationer förutsagda av kvantteorin. Forskningen, publicerad i Nature Communications, öppnar nya vägar för att testa grundläggande fysik.