Den svenska regeringen har presenterat ett förslag om att tillfälligt sänka straffbarhetsåldern från 15 till 13 år för grova brott som mord och sprängningar. Förslaget möter stark kritik från rättsväsendet, barnrättsorganisationer och experter som varnar för ökad kriminalitet och brott mot barnkonventionen. Justitieminister Gunnar Strömmer försvarar det som nödvändigt för att skydda samhället.
På måndagen den 26 januari 2026 presenterade den svenska regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, ett förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för de grövsta brotten, inklusive mord, mordförsök, grova sprängningar och vapenbrott. Ändringen är tillfällig och ska gälla i fem år, med möjlighet att 13-åringar döms som vuxna men med kraftig straffrabatt för de yngsta. Förslaget har skickats till Lagrådet för granskning och Kriminalvården planerar att ha 54 platser i särskilda ungdomsavdelningar klara redan i sommar.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) betonar att det är ett svar på ett akut problem: 'Vi har en ordning som varken lyckas skydda medborgarna mot livsfarligt våld, eller lyckas bryta mönstren kring de här barnen.' Han erkänner riskerna men menar att de vägs mot bristerna i dagens system, särskilt med tanke på att 52 unga under 15 år var inblandade i mordutredningar under 2025.
Kritiken är omfattande. Av 126 remissinstanser var en majoritet emot, inklusive Polisen, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och forskare. Senior åklagare Tobias Kudrén kallar det ett experiment: 'Konsekvenserna är fortfarande inte genomtänkta.' Advokatsamfundets ordförande Johan Eriksson varnar: 'Vi riskerar att få fler unga i den kriminella karusellen.' Generalsekreterare Mia Edwall Insulander ser det som ett avsteg från Barnkonventionen: 'Det blir ett experiment med barn som inte är acceptabelt.'
Barnrättsorganisationer som Bris och UNICEF rasar. Bris generalsekreterare Maria Frisk: 'Det är kontraproduktivt och saknar vetenskapligt stöd.' UNICEF:s Li Melander beskriver häktesförhållanden som olämpliga: 'Det var mycket psykisk ohälsa och en känsla av hopplöshet.' Kritiker föreslår istället förbättrad rehabilitering, LVU eller psykiatrisk tvångsvård för att fokusera på återanpassning snarare än straff.
