En nylig recension i The Annapurna Express kritiserar Kiran Desais tredje roman, 'The Loneliness of Sonia and Sunny', för dess överdrivna längd och uppfattade fördomar mot nepaleser. Boken, som tog nästan 20 år att skriva, får blandade lovord för tidiga karaktärer men kritik för långsamt tempo och hastigt slut. Rekommendationer från författare som Ann Patchett framhåller dess litterära ambition, men recensenten ifrågasätter Desais skildringar.
Kiran Desais 'The Loneliness of Sonia and Sunny', utgiven 2025 av Hamish Hamilton, sträcker sig över 670 sidor i inbunden utgåva. Den följer hennes andra roman från 2006, 'The Inheritance of Loss', som vann Man Booker Prize och väckte kontrovers i Nepal för sin skildring av nepaleser som tjuvar och socialt underlägsna, vilket ledde till anklagelser om okänslighet och fördomar. Recensenten, som köpte boken för Rs 2000 på grund av dess attraktiva djupblå omslag med månfaserna, njöt initialt av de första tvåhundra sidorna. Karaktärerna verkade mångfacetterade och relaterbara, med gripande rader som fick recensenten att fotografera stycken för vänner. Rekommendationer på omslaget inkluderar Ann Patchetts beskrivning som 'en spektakulär litterär prestation', tillsammans med beröm från Khaled Hosseini, Mohsin Hamid, Junot Diaz och Lauren Groff. Däremot saktade narrativen ner efter hälften, med orelaterade händelser som tyngde huvudhandlingen. Parallella berättelser om protagonisternas släktingar, som moster Mina Foi, skapade förvirring kring kopplingar och händelser. Recensenten avslutade boken i januari, läste 20 till 30 sidor dagligen med en vän, men skulle annars ha gett upp. Slutet kändes hastigt trots den totala längden. Som en kärlekshistoria vävd med invandringsteman framställs romanens problem som klagomål, vilket minskar deras effekt, och karaktärerna antar en gnällig ton som hindrade empati. Inkluderingen av en mindre nepalesisk säkerhetsvakt vid namn 'Bahadur' ekar tidigare kritik och irriterar recensenten, som undrar varför nepaleser stereotyps i sådana roller medan andra invandrare framstår som yrkesverksamma. Recensenten avslutar att boken hade en lovande start men misslyckades med att leverera, och ser Desai styrd av fasta idéer och fördomar, vilket minskar entusiasmen för framtida verk.
