Golfare som vill uppnå konsekventa 80-tal kan dra nytta av råd från GOLF Magazines februarinummer 2001. Artikeln betonar ett enkelt tankesätt inriktat på att eliminera stora misstag istället för perfekt spel. Genom att undvika dubbelbogeys och värre kan spelare med medelhög handicap nå under 90 med relativ lätthet.
Golfundervisning förändras ofta, men bestående principer är värdefulla. Ett reportage från GOLF Magazines februarinummer 2001 ger raka råd till golfare fast i låga 90-tal, och belyser det psykologiska hindret för lägre scores. Artikeln hävdar att även kortslående spelare kan regelbundet notera mitten till höga 80-tal utan allvarliga problem som yips eller shanks. På en bana med par 72 kräver det att bryta 90 en score på 89, vilket är 17 över par. Det innebär att en enda par och bogey på de resterande 17 hålen räcker, vilket understryker vikten av att undvika allt värre än bogey. Nyckeln för spelare med medelhög handicap är att utrota dubbelbogeys och högre straff, vilket gör rundor under 90 möjliga. Vanliga orsaker till dubbelbogeys inkluderar straffslag från hinder eller out-of-bounds, misslyckade kortspel nära greenen och treputtar. För att motverka straff bör spelare undvika onödiga risker och välja konservativt spel som siktar på bogey när problem hotar. Detta ger ofta oväntade pars, långt bättre än sexor eller sjutor. Runt greenen är enkelhet avgörande: fokusera på grundläggande chip och pitch för att få bollen nära, så att nästa slag är en putt istället för ett heroiskt flop. För puttning börjar medvetenheten redan utanför greenen – studera konturerna för att lämna uppåtlutande eller platta andraputtar och minska risken för treputtar. På långputtar, sikta på en miss som är fördelaktig och undviker nedförslutande puttar. Genom att åtgärda dessa fel – straff, flubbs och treputtar – kan golfare eliminera katastrofala slag. Artikeln menar att stabil scoring kommer från konsekvens snarare än briljans, och positionerar spelare för att utmana även 80 strax efter att ha bemästrat 90.
