President Donald Trump höll sitt State of the Union-tal den 24 februari 2026 inför en djupt delad kongress, med fokus på ekonomiska framsteg och utbyggnad av fossila bränslen samtidigt som han ignorerade klimatförändringar. Det nästan två timmar långa talet syftade till att energisera hans supportrar men gjorde inga gester mot enighet. Texas justitieminister Ken Paxton deltog i evenemanget som gäst hos representanthuset Troy Nehls.
President Donald Trump talade inför en djupt delad kongress i sitt State of the Union-tal den 24 februari 2026 och presenterade en aggressiv ton som syftade till att ena hans lag utan några appell till nationell enighet. Talet, som varade i nästan två timmar, belyste vad Trump beskrev som en ekonomisk vändning och hävdade att USA «vann» ekonomin trots rapporter om att många väljare inte uppfattar sådana förbättringar. Referenser från Wall Street Journal-artiklar nämnda i podcastdiskussioner indikerar att Trump hyllade denna vändning, medan Politico bedömde hans prestation på stora 2026-frågor. nnEn anmärkningsvärd utelämning var någon referens till klimatförändringar, trots att skogsbränder och stormar orsakar omfattande förödelse i USA. Istället skröt Trump om fossila bränslepolitik och sade: «Jag höll mitt löfte att borra, baby, borra». Denna ton stämmer överens med hans administrations åtgärder, inklusive upphävande av centrala miljöregler, nedmontering av utsläppskontroller för växthusgaser och utträde ur internationella klimatavtal. Talet ägde rum ungefär ett decennium efter Parisavtalet, med USA, den största historiska koldioxidförorenaren, på väg att missa kritiska utsläppsminskningsmål till 2030. nnTexas justitieminister Ken Paxton, kandidat i den kommande republikanska senatprimären, deltog i talet som gäst hos representanthusmedlemmen Troy Nehls. Nehls beskrev varningar om den potentiella kostnaden för en Paxton-nominering i allmänna valet som en «skräcktaktik». nnKritiker, inklusive miljöförespråkare, uppmanade till fortsatta åtgärder på delstats- och lokal nivå för att motverka federal passivitet i klimatfrågor. Stora miljöorganisationer har stämt Environmental Protection Agency för nedskärningar, och kommunala regeringar driver klimatpolitik oberoende. Talet möttes av blandade reaktioner, där vissa såg det som politiskt malpractice mitt i pågående ekonomiska och miljömässiga utmaningar.
