Wenche Gullaksen, en jobbsökande kvinna runt 60 år, beskriver hur rekryteringsprocessen i Malmö och Norden har blivit en omfattande och opersonlig utmaning. Under januari skickade hon in 45 ansökningar, varje en tar timmar av anpassat material och tester. Hon ifrågasätter hur systemet hanterar äldre arbetstagare som uppmanas att arbeta längre.
Wenche Gullaksen, som är cirka 60 år gammal och har arbetat i samma bransch i Norden i runt 20 år, delar sin erfarenhet av jobbsökande i Malmö och hela Norden. I en insändare i Sydsvenskan berättar hon att processen har förvandlats till ett heltidsjobb utan lön, ofta utan någon återkoppling från arbetsgivare.
Under januari skickade Gullaksen in 45 ansökningar. Varje ansökan krävde ett anpassat CV, personligt brev, registrering i digitala system och ofta tester. Inför potentiella intervjuer lägger hon tid på att förbereda sig genom att läsa om företagen, vilket tar flera timmar per tjänst.
"Jag har inget emot AI eller digitala verktyg. Rätt använda kan de hjälpa både företag och kandidater. Men min upplevelse är att avståndet har vuxit mellan den som söker arbete och den arbetsplats som faktiskt behöver kompetensen," skriver Gullaksen.
Hon pekar på att det första urvalet sker tidigt och standardiserat, långt från den faktiska verksamheten. Ofta får ingen med insikt i jobbet se hennes erfarenhet. Samtidigt noterar hon att samhället uppmanar till att arbeta längre upp i åldrarna, men undrar hur det ska fungera i praktiken med en allt mer omfattande och opersonlig väg in.
Gullaksen ställer frågor om hur många som orkar lägga timmar på varje ansökan, hur många som ger upp och hur mycket kompetens som riskerar att gå förlorad. Hon ser detta som en bredare fråga om rekryteringssystemets funktion och vilka det släpper in.
Insändaren belyser utmaningarna i dagens arbetsmarknad, särskilt för erfarna arbetstagare i en digitaliserad tid.
