Forskare vid City St George’s, University of London, säger att behandlingsresultat för cancer skulle kunna förbättras om läkare byter till en ny terapi medan tumören fortfarande krymper, snarare än att vänta på tydliga tecken på att sjukdomen växer igen. Genom matematiska modeller baserade på evolutionsteori fann teamet att noggrant tidsinställda byten – som potentiellt involverar tre eller fler behandlingar – skulle kunna minska risken för att resistenta cancerceller orsakar återfall. Tre mindre kliniska prövningar inom mjukdelscancer, prostatacancer och bröstcancer testar redan variationer av idén.
Smartare tajming kan vara en av nycklarna till att göra cancerbehandling mer effektiv, enligt en ny studie ledd av Dr. Robert Noble, universitetslektor vid matematiska institutionen på City St George’s, University of London.
Forskarna menar att läkare, istället för att fortsätta med en terapi tills röntgen eller prover visar att cancern växer igen, skulle kunna överväga att byta till en annan behandling medan tumören fortfarande svarar på den nuvarande. Målet är att begränsa tiden resistenta cancerceller har på sig att expandera och ackumulera ytterligare mutationer som även skulle kunna skydda dem från senare terapier.
“Även om tumörer inledningsvis kan krympa vid behandling, växer de i många fall så småningom tillbaka,” sa Noble, som tillskriver många återfall ett litet antal celler som överlever behandlingen för att de bär på resistensmutationer.
För att undersöka idén använde Noble och hans kollegor matematiska modeller anpassade från verktyg som används för att studera evolution under förändrat miljötryck. I deras ramverk fungerar varje terapi som ett nytt “tryck” på tumören: känsliga celler dödas, medan alla celler med mutationer som ger resistens har större sannolikhet att överleva och föröka sig.
Modellerna tyder på att det generellt sett fungerar bättre att byta behandling innan ett synligt återfall än den vanliga metoden att vänta tills cancern börjar växa igen. Studien antyder också att en sekvens med två behandlingar – även om de är optimalt tidsinställda – sannolikt bara lyckas när tumörerna är relativt små. För större tumörer menar författarna att växling mellan tre eller fler behandlingar skulle kunna göra det svårare för en enskild resistent population att dominera.
Resultaten bygger på modellering snarare än direkta patientutfall, och forskarna säger att mer laboratoriearbete och kliniska studier kommer att behövas för att avgöra om tidiga byten är säkra och hur man bäst tajmar eventuella ändringar i terapin.
Forskningsartikeln är publicerad i tidskriften Genetics.
