Forskare vid SUNY College of Optometry föreslår att den snabba ökningen av närsynthet, eller myopi, inte bara beror på skärmtid utan på långvarigt närfokuserande i svagt inomhusljus. Denna kombination minskar ljuset som når näthinnan och kan utlösa ögonförändringar. Studien, som ska publiceras i Cell Reports, ger en enhetlig förklaring till olika myopiorsaker och behandlingar.
Närsynthet har blivit allt vanligare globalt och drabbar nästan 50 procent av unga vuxna i USA och Europa, och upp till 90 procent i delar av Östasien. Genetik spelar en roll, men den snabba ökningen över senaste generationerna pekar på miljömässiga faktorer som huvuddrivare. En ny hypotes från forskare vid State University of New York College of Optometry pekar på ihållande närarbete i dåligt upplysta inomhusmiljöer som huvudskäl. «Myopin har nått nästintill epidemiska nivåer globalt, men vi förstår fortfarande inte fullt ut varför», säger Jose-Manuel Alonso, MD, PhD, SUNY Distinguished Professor och studiens huvudförfattare. Forskningen visar att vid fokusering på nära objekt som telefoner eller böcker i svagt ljus drar sig pupillen samman för att skärpa bilden och begränsar näthinnans belysning. «I starkt utomhusljus drar sig pupillen samman för att skydda ögat samtidigt som tillräckligt med ljus når näthinnan», förklarar Urusha Maharjan, doktorand vid SUNY Optometry som ledde studien. «När människor fokuserar på nära objekt inomhus, som telefoner, surfplattor eller böcker, kan pupillen också dra ihop sig, inte på grund av ljusstyrka utan för att skärpa bilden. I svagt ljus kan denna kombination kraftigt minska näthinnans belysning.» Teorin kopplar samman olika myopipåverkare, inklusive visuell deprivation i labb, negativa linser och behandlingar som multifokala linser, atropindroppar och utomhustid. Negativa linser smalnar av pupillen via ackommodation och dämpar näthinneljus ytterligare, särskilt vid långvarig användning eller i redan närsynta ögon. Om bekräftad kan denna mekanism omforma förebyggnadsstrategier genom att betona starkare belysning vid närarbete och minskade ackommodationskrav. «Detta är inte ett slutgiltigt svar», noterade Alonso. «Men studien ger en testbar hypotes som omformulerar hur visuella vanor, belysning och ögonfokusering samverkar.» Arbetet, utfört i Alonsos laboratorier, publiceras i kommande nummer av Cell Reports.
