Litteraturjournalisten Sam Leith talade om sin senaste bok, The Haunted Wood: A History of Childhood Reading, i en intervju i sitt hem i norra London. Han reflekterade över journalistikens utveckling, sin privilegierade ingång i branschen och oro över moderna distraheringar från läsning. Leith delade också råd till blivande journalister mitt i branschens utmaningar.
Sam Leith, litteraturredaktör på Spectator, bästsäljande författare och värd för tidskriftens bokklubbs-podcast, har gett ut en ny pocketbok med titeln The Haunted Wood: A History of Childhood Reading. Boken spårar barnlitteraturen från den antika världen till Harry Potter och fungerar delvis som en elegi över den bestående inverkan av tidig läsning. Leith jämförde barndomens böcker med musiken man lyssnar på som tonåring och noterade att en omläsning som vuxen avslöjar element som ’rasistiskt eller misogynt’ innehåll som barn kanske förbiser. Han beskrev upplevelsen som att den träffar annorlunda för vuxna och erbjuder insikter för både det inre barnet och den vuxna själv. Leith steg in i journalistiken för över 30 år sedan, påverkad av en familjebakgrund i yrket, som han kallade ’lite i blodet’. Hans karriär började 1992 med ett gap year-jobb på Literary Review, säkrat efter ett brev till redaktören Auberon Waugh, som erbjöd honom en obetald position som ’kontorspojke’. Detta exponerade honom för en försvinnande era av journalistik med långa, spritrika luncher, generösa utgifter – som att flyga kapplöpningshästar över Atlanten – och betalningar i claret. Leith, en oxfordutbildad gammal Eton-elev, erkände sin privilegierade ställning och mindes sin farfars arbete för Peter McKay, vilket troligen underlättade hans start. Han noterade att sådana vägar har smalnat av, med minskande regionala tidningar och höga Londonhuspriser som gynnar de från välbärgade bakgrunder som ’Tarquins och Jemimas’. När han diskuterade barndomens perspektiv kontrasterade Leith romantiska och puritanska syner och kopplade moderna rädslor för sociala medier och smartphones till historiska moralpaniker, som de kring televisionen eller Jamie Bulger-fallet på 1990-talet. Som far till tre barn noterade han att hans barn läser mindre på grund av minskad tristess men uttryckte oro över uppmärksamhetsutnyttjande digitalt innehåll som TikTok, som han ser som mer aggressivt underhållande än böcker. Leith rådde unga journalister rakt på sak: ’gör det inte’, med hänvisning till en ’mörk utsikt’ i branschen. Han kritiserade AI som frätande och sa: ’Jag hatar lite AI och allt med det’, för att det stjäl kreativt arbete. Trots debatter om humaniorautbildningar försvarade Leith sin engelska litteraturutbildning på universitetet som ovärderlig, då den ger verktyg för kritik och personlig utveckling.
