En studie av äldre personer, så kallade ”SuperAgers”, visar att deras ovanligt goda minne i 80- och 90-årsåldern inte verkar kunna förklaras av att de bär på färre vanliga genetiska riskvarianter för Alzheimers sjukdom. Forskare rapporterade att SuperAgers och kognitivt typiska äldre liknade varandra gällande APOE-status och polygena riskpoäng för Alzheimers, vilket tyder på att andra biologiska, beteendemässiga och miljömässiga faktorer kan bidra till att skydda kognitionen sent i livet.
Forskare som studerar ”SuperAgers” — äldre vuxna vars minne matchar eller överträffar betydligt yngre personers — testade om detta exceptionella kognitiva åldrande kunde förklaras av en ovanligt låg ärftlig risk för Alzheimers sjukdom.
I studien analyserade forskare DNA från blodprover insamlade från deltagare rekryterade vid fem regionala platser i USA och Kanada. Kohorten omfattade 142 SuperAgers och 89 äldre personer med genomsnittlig kognitiv prestation.
Teamet undersökte APOE, den starkaste kända genetiska riskfaktorn för Alzheimers sjukdom, och beräknade tre polygena riskpoäng som sammanställer tusentals genetiska varianter kopplade till ärftlig Alzheimersrisk. Resultaten visade att forskarna inte med säkerhet kunde skilja SuperAgers från kognitivt genomsnittliga äldre genom att använda APOE-status eller de polygena riskpoängen.
”Om det vore sant skulle det kunna vara lika enkelt att identifiera SuperAgers genom genetiska tester istället för de omfattande kognitiva utvärderingar vi använder idag”, sade Emily Rogalski, chef för Healthy Aging & Alzheimer’s Research Care (HAARC) Center vid University of Chicago.
Medförfattare Ana Capuano sade att resultaten understryker att bevarandet av kognitiv hälsa innebär mer än att bara sänka risken för Alzheimers sjukdom, och pekar på en bredare blandning av biologiska, beteendemässiga och sociala faktorer som kan stödja ett exceptionellt åldrande.
Forskarna rapporterade även att sällsynta genetiska varianter som tidigare kopplats till skydd eller resiliens mot Alzheimers sjukdom inte var vanligare bland SuperAgers än i jämförelsegruppen.
Matt Huentelman från Translational Genomics Research Institute (TGen), en del av City of Hope, sade att arbetet drar en gräns för vad nuvarande Alzheimers-genetik kan förklara om SuperAging och att framtida forskning bör expandera bortom modeller för sjukdomsrisk. Teamet uppgav att kommande studier kommer att kombinera kognitiva tester med metoder som hjärnavbildning, blodbiomarkörer, immunprofilering, sömn- och aktivitetsövervakning samt sociala och miljömässiga mätningar för att bättre förstå potentiella skyddsmekanismer.
Studien publicerades i Alzheimer’s Research & Therapy och finansierades av National Institute on Aging, McKnight Brain Research Foundation genom SuperAging Research Initiative, samt Simons Foundation.
