Regeringen har beslutat att fasa ut det bilaterala biståndet till Bolivia, Liberia, Zimbabwe, Tanzania och Moçambique för att istället stödja Ukraina. Biståndsminister Benjamin Dousa motiverar beslutet med det akuta behovet i Ukraina, men beslutet möts av hård kritik från biståndsorganisationer och oppositionen. Kritikerna varnar för att fattiga länder och demokratiprojekt överges.
Den 5 december 2025 meddelade biståndsminister Benjamin Dousa (M) vid en pressträff att Sverige fasar ut det bilaterala utvecklingsbiståndet till fem länder: Bolivia, Liberia, Zimbabwe, Tanzania och Moçambique. Pengarna ska istället gå till Ukraina, som ministern beskrev som ett 'avgörande ögonblick för Europas historia' på grund av det stora behovet där.
Beslutet har väckt stark kritik från biståndsorganisationer. Mattias Brunander, generalsekreterare vid Diakonia, säger: 'Man överger de demokratirörelser som man stöttat under lång tid med goda resultat.' Diakonias arbete i Zimbabwe, som stärker lokal demokrati ur ett jämställdhetsperspektiv, påverkas direkt och har varit 'extremt effektivt', enligt Brunander. RFSU:s generalsekreterare Ingela Holmertz varnar för att ett unikt nätverk för sexuell och reproduktiv hälsa i Liberia riskerar att falla samman, inklusive framsteg mot en stärkt abortlag. Cecilia Chatterjee-Martinsen vid Rädda Barnen kallar det oroande att Ukrainastödet sker på bekostnad av världens fattigaste länder, med risk för stängda skolor och hälsokliniker. Julia Schalk vid WaterAid pekar på att biståndet förflyttas till områden som svensk handel och återvandring.
Oppositionen är enig i kritiken. Socialdemokraternas Morgan Johansson beskriver det som 'djupt oansvarigt' och 'hafsigt och slafsigt' utan beslutsunderlag eller konsekvensanalyser, vilket minskar Sveriges internationella inflytande. Centerpartiets Anna Lasses kallar det 'verkligt olyckligt' och varnar för att Ryssland och Kina kan ta över inflytande i Afrika; hon föreslår en separat fond för Ukraina. Vänsterpartiets Lotta Johnsson Fornarve ser det som ett hårt slag mot de fattigaste, som drabbar kvinnor, barn, demokrati, rättigheter och klimat. Miljöpartiets Janine Alm Ericson kritiserar regeringen för att prioritera skattesänkningar för de rika och återvandringsbidrag framför en säkrare värld.
Regeringen hävdar att biståndet till dessa länder inte gett önskad effekt, men Sidas Ulf Källstig kontrar att länderna fortfarande har stora behov, med tillväxt på 6-7 procent i Moçambique och Tanzania de senaste 10-15 åren, dock från låg nivå. Kritiker som Brunander noterar att beslutet frångår biståndets mål att minska fattigdomen och istället motiveras av svensk säkerhetspolitik, vilket innebär att fattiga länder betalar priset.
