Astronomer upptäcker stjärnlös mörk materia-moln Cloud-9

Med Hubble-rymdteleskopet har astronomer identifierat Cloud-9, ett gasrikt moln dominerat av mörk materia utan stjärnor, vilket markerar det första bekräftade exemplet på en misslyckad galax. Denna relik från det tidiga universum ger insikter i kosmisk evolution och mörk materias strukturer. Upptäckten bekräftar förutsägelser om stjärnlösa vätewolmar kända som RELHICs.

Astronomer har avslöjat Cloud-9, ett egenartat kosmiskt objekt observerat med Hubble-rymdteleskopet. Detta moln, rikt på neutralt vätegas och dominerat av mörk materia, innehåller inga stjärnor alls, vilket gör det till ett utmärkt exempel på en »misslyckad galax« – en ursprunglig byggsten som aldrig tände stjärnbildning. »Detta är historien om en misslyckad galax«, förklarade Alejandro Benitez-Llambay, huvudforskare vid Milano-Bicocca-universitetet i Milano, Italien. »I vetenskapen lär vi oss vanligtvis mer av misslyckandena än av framgångarna. I det här fallet är det frånvaron av stjärnor som bevisar att teorin stämmer.« Klassificerat som ett Rejoniseringsbegränsat HI-moln (RELHIC), representerar Cloud-9 en länge förutsagd men svårfångad typ av objekt från universums tidiga skeden. Teammedlemmen Andrew Fox vid AURA/STScI för Europeiska rymdorganisationen beskrev det som »ett fönster till det mörka universum«, och noterade att mörk materia utgör majoriteten av universums massa men är svår att detektera på grund av brist på ljusemission. Upptäckten av molnet började för tre år sedan med en radioscanning med Kinas Five-hundred-meter Aperture Spherical Telescope (FAST) i Guizhou. Bekräftelser kom från Green Bank Telescope och Very Large Array i USA. Hubbles Advanced Camera for Surveys uteslöt sedan dolda stjärnor, som försteförfattaren Gagandeep Anand vid Space Telescope Science Institute i Baltimore betonade: »Med Hubble... kan vi spika att det inte finns något där.« Lokaliserat nära spiralgalaxen Messier 94 (M94) sträcker sig Cloud-9 cirka 4 900 ljusår i neutralt väte, med gasmassan motsvarande ungefär 1 miljon solmassor. Balansen mellan gastryck och gravitation tyder på att den totala massan, mestadels mörk materia, når runt 5 miljarder solmassor. Dess kompakta, nästan sfäriska form skiljer det från större, oregelbundna vätewolmar nära Vintergatan. RELHICs som Cloud-9 bevarar tidiga universums förhållanden, opåverkade av stjärnbildning. De belyser hur mycket av kosmos som ligger bortom observerbart stjärnljus. Som Rachael Beaton vid STScI noterade: »Bland våra galaktiska grannar kanske det finns några övergivna hus där ute.« Detta fynd, detaljerat i en artikel från 2025 i Astrophysical Journal Letters, främjar kunskapen om galaxbildning och mörk materias dynamik. Framtida undersökningar kan avslöja fler sådana reliker och fördjupa förståelsen av universums dolda arkitektur.

Relaterade artiklar

Astronomer har identifierat vad som verkar vara ett massivt mörk materia-moln ungefär 3 000 ljusår från vårt solsystem. Med hjälp av pulsar-observationer upptäckte ett team ledd av Sukanya Chakrabarti gravitationspåverkan som tyder på ett objekt 60 miljoner gånger solens massa. Detta kan vara den första sådana sub-halon som hittats i Vintergatan.

Rapporterad av AI

En sol-liknande stjärna 3 000 ljusår bort dämpades abrupt i nio månader och avslöjade ett kolossalt moln av gas och stoft troligen från en planetkollision. Astronomer använde avancerade teleskop för att mäta metallvindar inuti molnet för första gången. Händelsen belyser pågående kaos i gamla stjärnsystem.

Astronomer har löst mysteriet med de konstiga röda prickarna som upptäckts i bilder från James Webb Space Telescope, och identifierat dem som unga svarta hål som växer snabbt inom täta gasmoln. Denna upptäckt, ledd av forskare från Köpenhamns universitet, förklarar hur supermassiva svarta hål kunde bildas så tidigt i universums historia. Resultaten publicerades i Nature den 14 januari.

Rapporterad av AI

Astronomer har observerat ett supermassivt svarta hål i galaxen VV 340a som avfyrar en vobblande jet som kastar ut stjärnbildande gas med en takt på cirka 19 solmassor per år. Denna process, fångad med flera teleskop inklusive James Webb Space Telescope, visar hur svarta hål kan reglera galaxers utveckling genom att begränsa ny stjärnbildning. Jetens precession, liknande en snurrande snurra, förstärker dess interaktion med omgivande gas.

 

 

 

Denna webbplats använder cookies

Vi använder cookies för analys för att förbättra vår webbplats. Läs vår integritetspolicy för mer information.
Avböj