En ny Stanford-ledd studie har identifierat ämnesomsättning som den avgörande faktorn för vilka marina arter som överlevde jordens största massutdöende för 252 miljoner år sedan. Forskningen visar att djur som inte kunde hantera varmare vatten med lägre syrehalt dog ut i högre utsträckning. De överlevande med högre energibehov kom att dominera dagens hav.
Perm-trias-utdöendet, även känt som "den stora döden", utplånade cirka 96 procent av alla marina arter. Före händelsen dominerade armfotingar havsbottnarna i 280 miljoner år. Därefter tog blötdjur som musslor och snäckor över.
Studien, som publicerades den 6 juli i Proceedings of the National Academy of Sciences, kombinerade data från både utdöda och överlevande grupper. Huvudförfattaren Jose Andres Marquez menar att resultaten förklarar varför strandbesökare idag hittar snäck- och musselskal snarare än armfotingar. Senior författare Erik Anders Sperling beskriver arbetet som det slutgiltiga beviset som kopplar utdöendet till vulkaniskt driven uppvärmning och syreförlust.
Forskarlaget mätte syreförbrukningen hos levande arter under varierande temperaturer. Paleozoiska djur fick svårigheter när temperaturen steg, eftersom deras ämnesomsättning inte kunde möta de ökade syrebehoven. Sperling påpekar att moderna hav står inför liknande risker, men tillägger att det fortfarande finns möjligheter att agera för att begränsa uppvärmningen.