En ny studie har visat att frigivning av räddade bengaltrögloriser i det vilda kan leda till dödliga territoriella konflikter. Forskare spårade nio djur i en bangladeshisk nationalpark och upptäckte att endast två överlevde, medan de flesta dödades av andra loriser. Resultaten belyser behovet av bättre planering i insatser för viltåterintroduktion.
Forskare från Anglia Ruskin University, Plumploris e.V. och University of Western Australia undersökte resultaten för nio bengaltrögloriser (Nycticebus bengalensis) som släppts ut i en nationalpark i nordöstra Bangladesh. Dessa primater, populära i den olagliga husdjurshandeln tack vare sina stora ögon och milda utseende, är listade av International Union for Conservation of Nature som kritiskt hotade, hotade eller sårbara. Studien, publicerad i Global Ecology and Conservation 2026, använde radihalsband för att övervaka djurens rörelser efter frigivning. ¹mThe results were sobering: only two of the nine lorises survived. Three died within 10 days of release, and four more perished within six months, totaling seven deaths. Four bodies were recovered, each bearing bite wounds on the head, face, and digits—evidence of attacks by resident slow lorises. As the world's only venomous primates, slow lorises use specialized teeth to deliver toxic bites during territorial disputes. ¹mThe research noted that lorises held in captivity longer survived fewer days after release. Released individuals moved more extensively and appeared more alert than typical wild counterparts. The two survivors covered larger areas, suggesting they avoided confrontations by leaving established territories. ¹mProfessor Anna Nekaris OBE, senior author and head of the Little Fireface Project, emphasized the risks: «Det antas att återförandet av konfiskerade eller räddade djur till det vilda alltid är en positiv bevarandohistoria. Vår forskning visar att för högt territoriella arter som trögloriser kan utsläpp i redan tätt befolkade områden vara en dödsfälla.» ¹mHon tillade att allmänhetens förväntningar ofta driver frigivningar utan full hänsyn till beteende, tid i fångenskap eller populationsdensitet på platsen, vilket kan orsaka mer skada än nytta. ¹mHuvudförfattaren Hassan Al-Razi, teamledare för Plumploris e.V. i Bangladesh, pekade på bredare problem: «Räddning och frigivning har blivit allt vanligare i Bangladesh... I många fall genomförs dessa frigivningar på olämpligt sätt. För skoglevande arter väljs utsläppsplatser ofta baserat på logistisk bekvämlighet snarare än ekologisk lämplighet.» ¹mHan noterade att vissa skogar blivit olämpliga på grund av upprepade utsläpp och att liknande problem kan drabba andra arter. Forskarnas rekommenderar habitatbedömningar, långsiktig övervakning och artspecifik rehabilitering för att förbättra framgångsgraderna, till skillnad från den intensiva spårning som större djur som stora katter ofta får.