Forskare har funnit att Bornéos tandgroddor, som länge betraktats som en enda art, faktiskt består av flera distinkta genetiska grupper. Genetisk analys tyder på cirka sex eller sju arter snarare än upp till 18 som tidigare föreslagits. Detta fynd belyser utmaningarna i att definiera artgränser för bevarandeinsatser.
Bornéanska tandgroddor, små bruna grodddjur uppkallade efter sina tänderliknande käkutsprång, har förbryllat forskare sedan Limnonectes kuhlii först beskrevs 1838. Ny genetisk forskning, ledd av Chan Kin Onn vid Michigan State University, visar att det som ansågs vara en art kan omfatta flera dolda linjer, kända som kryptiska arter. Detta fynd understryker en bredare trend: framsteg inom genetisk sekvensering avslöjar kryptiska arter bland djur som insekter, fiskar, fåglar och däggdjur. Det finns dock betydande korsning bland grodorna – beskrivet av Chan som ”en massa genflöde” – vilket suddar ut artgränserna och indikerar att artsbildning är en gradvis kontinuum snarare än en plötslig händelse. Sådana distinktioner är viktiga för bevarande, eftersom grodddjur står inför allvarliga hot. En analys från 2023 av cirka 8 000 arter visade att två av fem är hotade av utrotning. Att exakt identifiera arter hjälper till att prioritera begränsade resurser, även om överdelning kan överdriva hot genom att minska uppfattade utbredningsområden. ”Vi kan inte bevara allt, så vi måste prioritera”, förklarade Chan. Forskningen belyser en ’gråzon’ i artsbildning som komplicerar ansträngningar att katalogisera jordens biologiska mångfald, uppskattad till 8,7 miljoner arter men potentiellt mycket högre när man räknar med dold mångfald. Teamet analyserade DNA från över 13 000 gener i prover insamlade från malaysiska Bornéos bergiga regnskogar. Publicerad i Systematic Biology identifierar studien flera genetiska kluster men drar slutsatsen att det finns cirka sex eller sju distinkta arter, inte de 18 som föreslogs i tidigare arbete. ”Det är inte bara en art. Men det är inte 18 arter heller”, uppgav Chan.
