Astronomer ifrågasätter teori om hur stjärnor sprider livets grundämnen

Observationer av den röda jätten R Doradus visar att stjärnljus ensamt inte kan driva dess kraftiga stjärnvindar, vilket motsäger en långvarig astronomisk modell. Forskare vid Chalmers tekniska högskola i Sverige använde avancerade teleskop för att visa att omgivande stoftkorn är för små för att drivas av ljustryck. Detta fynd leder till nya idéer om hur livsviktiga grundämnen sprids i galaxen.

Röda jätar som R Doradus spelar en avgörande roll i att berika det interstellära rymden med ämnen som kol, syre och kväve, som är vitala för planetbildning och liv. I årtionden har forskare antagit att dessa stjärnors vindar drivs av stjärnljus som trycker mot nybildade stoftkorn. En ny studie utmanar dock denna syn baserat på detaljerade observationer av R Doradus, som ligger 180 ljusår bort i Doradus-konstellationen. Forskargruppen, ledd av astronomer vid Chalmers tekniska högskola, använde instrumentet Sphere på European Southern Observatory's Very Large Telescope vid Paranal-observatoriet i Chile. Genom att analysera polariserat ljus vid olika våglängder fastställde de att stoftkorna runt R Doradus är cirka en tiondel millimeter i diameter. Dator-simuleringar bekräftade att dessa korn är för små för att ljuset ska kunna utöva tillräcklig kraft för att driva vindarna ut i rymden. «Vi trodde att vi hade en bra idé om hur processen fungerade. Det visade sig att vi hade fel. För oss som forskare är det det mest spännande resultatet», säger Theo Khouri, en av studiens ledare. R Doradus, en asymptotisk jättegrenstjärna liknande vad solen kommer att bli om miljarder år, fäller material motsvarande en tredjedel av jordens massa varje årtionde. Tidigare ALMA-teleskopdata visade massiva bubblor på dess yta, vilket tyder på alternativ som konvektiva rörelser, stjärnpulsationer eller plötsliga stoftbildningsepisoder som kan starta vindarna. «Även om den enklaste förklaringen inte stämmer, finns det spännande alternativ att utforska», noterar Wouter Vlemmings, medförfattare och professor vid Chalmers. Resultaten, publicerade i tidskriften Astronomy & Astrophysics, understryker behovet av vidare forskning om dessa dynamiska processer. Studien är del av ett bredare projekt finansierat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, i samarbete med Göteborgs universitet.

Relaterade artiklar

En sol-liknande stjärna 3 000 ljusår bort dämpades abrupt i nio månader och avslöjade ett kolossalt moln av gas och stoft troligen från en planetkollision. Astronomer använde avancerade teleskop för att mäta metallvindar inuti molnet för första gången. Händelsen belyser pågående kaos i gamla stjärnsystem.

Rapporterad av AI

Astronomer har bekräftat existensen av svart hål-stjärnor i universums första miljard år, baserat på observationer från James Webb Space Telescope. Dessa objekt, kända som små röda prickar, är enorma gasbollar drivna av centrala svarta hål som lyser som jättestjärnor. Upptäckten löser en nyckelmysterium kring dessa kompakta, ljusa galaxer.

Astronomer med James Webb-rymdteleskopet har observerat omfattande heliummoln som flyr från superpuff-exoplaneten WASP-107b, vilket markerar teleskopets första sådana detektion. Detta fynd visar hur intensiv stjärnstrålning river bort gaser från planetens uppblåsta atmosfär. Observationerna ger viktiga insikter om atmosfärisk flykt och planetär evolution.

Rapporterad av AI

James Webb Space Telescope har producerat den mest detaljerade infraröda bilden hittills av Helix-nebulosan, som visar en döende stjärna som fäller sina yttre lager. Denna närbild avslöjar glödande gas-klumpar formade av stjärnvindar och belyser nebulosans roll i att återvinna material för nya stjärnor och planeter. Belägen 650 ljusår bort i Vattumannen erbjuder nebulosan insikter om solens potentiella framtid.

 

 

 

Denna webbplats använder cookies

Vi använder cookies för analys för att förbättra vår webbplats. Läs vår integritetspolicy för mer information.
Avböj