Forskare har upptäckt att lokala dammstormar på Mars kan driva upp vattenånga i den övre atmosfären, där den bryts ner och försvinner ut i rymden. Upptäckten, som baseras på observationer från flera marsomloppsbanor, utmanar tidigare antaganden om när och hur planeten förlorar vatten. Forskare kopplar effekten till en intensiv regional storm under norra halvklotets sommar.
Mars, som numera är en kall öken, hade en gång i tiden rikligt med vatten, vilket framgår av forntida kanaler och mineraler på dess yta. En nyckelfråga inom planetforskningen är hur detta vatten försvann. En ny internationell studie ger bevis för att även relativt små, regionala dammstormar bidrar avsevärt till denna förlust genom att lyfta vattenånga till höjder där den dissocierar och försvinner som väte ut i rymden. Adrián Brines, forskare vid Instituto de Astrofísica de Andalucía i Spanien, och Shohei Aoki från University of Tokyo och Tohoku University i Japan ledde arbetet, som publicerats i Communications Earth & Environment. De analyserade data från marsår 37, motsvarande 2022–2023 på jorden, då en ovanlig lokal storm inträffade under norra halvklotets sommar – en säsong som tidigare inte förknippats med större vattenförlust. Observationer visade att vattenånga i den mellersta atmosfären steg upp till tio gånger över normala nivåer. Kort därefter nådde vätet vid exobasen – atmosfärens ytterkant – 2,5 gånger högre nivåer än tidigare säsongsrekord, vilket indikerar att vattenmolekyler brutits ner. Fynden gjordes med instrument på Europeiska rymdorganisationens Trace Gas Orbiter (TGO) via verktyget NOMAD på ExoMars-uppdraget, samt NASAs Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) och Emirates Mars Mission (EMM). Brines konstaterade: 'Resultaten avslöjar vilken påverkan den här typen av storm har på planetens klimatutveckling och öppnar en ny väg för att förstå hur Mars förlorade så mycket av sitt vatten över tid.' Aoki tillade: 'Dessa resultat utgör en viktig ny pusselbit i det ofullständiga pusslet om hur Mars har förlorat sitt vatten under miljarder år, och visar att korta men intensiva episoder kan spela en betydande roll för den röda planetens klimatutveckling.' Tidigare har forskning fokuserat på planetomfattande stormar och somrar på södra halvklotet, vilket gör denna nordliga händelse särskilt överraskande.