Forskare vid Kyotos universitet har föreslagit en möjlig koppling mellan solutbrott och jordbävningar via jonosfäriska störningar. Deras teoretiska modell indikerar att elektrostatiska krafter från rymdväder kan påverka spända brottzoner i jordskorpan. Studien hävdar inte direkt orsakssamband utan belyser en potentiell interaktionsmekanism.
Forskare från Kyotos universitet har introducerat ett teoretiskt ramverk som undersöker hur solaktivitet kan bidra till jordbävningsinitiering. Modellen förutsätter att intensiva solutbrott kan förändra jonosfären och generera elektriska fält som tränger in i spruckna områden i jordskorpan. Dessa områden, som innehåller vatten vid hög temperatur och högt tryck möjligen i suprakritiskt tillstånd, fungerar som kondensatorer kopplade till både marken och den lägre jonosfären. När solsurge ökar elektronernas densitet i jonosfären bildas ett negativt laddat skikt. Genom kapacitiv koppling skapas starka elektriska fält i mikroskopiska hålrum i berget, vilket producerar elektrostatiska tryck som är jämförbara med tidvatten- eller gravitationsspänningar kända för att påverka brottstabilitet. Beräkningar visar att störningar från stora solutbrott, med ökningar av total elektroninnehåll med flera tiotal TEC-enheter, kan generera tryck på flera megapaskal i skorpehålrum. Observationer av jonosfäriska anomalier före stora skalv — såsom elektronspikar, sänkt jonosfärahöjd och förändrad spridning av resande störningar — har traditionellt setts som effekter av skorpebelastning. Detta nya perspektiv föreslår en tvåvägs påverkan: jordprocesser påverkar jonosfären, och jonosfäriska förändringar kan återkoppla till skorpan. Forskare hänvisar till jordbävningen på Noto-halvön 2024 i Japan, som följde perioder av stark solutbrottsaktivitet. De betonar att tidpunkten inte bevisar orsakssamband men stöder idén om jonosfäriska störningar som en bidragande faktor för brott nära kollaps. Publicerad den 3 februari 2026 i International Journal of Plasma Environmental Science and Technology integrerar arbetet av Kira Mizuno, Minghui Kao och Ken Umeno plasmafysik, atmosfärvetenskap och geofysik. Det utmanar synen att jordbävningar enbart härrör från interna planetkrafter och föreslår att övervakning av jonosfärsförhållanden med underjordiska data kan förbättra seismisk riskbedömning. Framtida insatser kommer att involvera GNSS-baserad jonosfärtomografi och rymdväderanalys för att utvärdera dessa elektrostatiska effekter.
