Forskare har fastställt att ett ovanligt gravitationshål under Antarktis bildades genom långsamma rörelser av bergarter djupt inne i jorden under miljontals år. Anomalin förstärktes mellan 50 och 30 miljoner år sedan, vilket sammanföll med förändringar i kontinentens klimat. Denna upptäckt ger insikter i hur jordens inre påverkar ytans förhållanden som havsnivåer och issköldar.
Gravitationen varierar något över jordens yta, och en av de mest anmärkningsvärda anomalierna ligger under Antarktis, där dragningskraften är svagare än förväntat. En studie publicerad i Scientific Reports visar att detta „gravitationshål“ orsakades av gradvisa förändringar i bergarternas densitet långt under ytan, som ägde rum under tiotals miljoner år. nnForskningen, ledd av Alessandro Forte från University of Florida och Petar Glišović från Paris Institute of Earth Physics, använde globala jordbävningsdata i kombination med fysikbaserade datormodeller för att kartlägga jordens inre. Genom att analysera hur seismiska vågor färdas genom planeten skapade forskarna en detaljerad tredimensionell bild, liknande en CT-skanning. Forte beskrev processen: „Föreställ dig att göra en CT-skanning av hela jorden, men vi har inte röntgenstrålar som på en röntgenavdelning. Vi har jordbävningar. Jordbävningsvågorna ger ‚ljuset‘ som belyser planetens inre.“ nnDeras modeller spårade gravitationsanomalins utveckling tillbaka cirka 70 miljoner år. Inledningsvis svagare, förstärktes den mellan cirka 50 och 30 miljoner år sedan – en period som sammanfaller med början av utbredd förglasning på Antarktis. Variationer i gravitationen påverkar havsdynamiken; i svagare zoner framstår havsnivåerna lägre relativt jordens centrum eftersom vattnet strömmar mot områden med starkare gravitation. nnForte betonade de bredare konsekvenserna: „Om vi kan förstå bättre hur jordens inre formar gravitationen och havsnivåerna, får vi insikter i faktorer som kan vara viktiga för tillväxten och stabiliteten hos stora issköldar.“ Resultaten stämmer med satellitmätningar av jordens gravitationsfält och validerar metoden. Framtida forskning kan undersöka sambanden mellan dessa djupa processer och isbildningen på Antarktis, och belysa hur dynamiken i planetens inre kopplar till ytans klimatsystem.
