Forskare ledda av Gianni Barcaccia vid Universitetet i Padova har identifierat DNA från en mängd olika djur, växter och människor som förorenat Turinsvepningen. Den nya studien granskar material som samlades in 1978 och avslöjar spår som tyder på omfattande hantering och möjliga kopplingar till Indien. Resultaten komplicerar debatterna kring relikens medeltida ursprung.
Turinsvepningen, ett 4,4 meter långt och 1,1 meter brett tygstycke som förvaras i Johannes döparens katedral i Turin i Italien, har länge vördats som Jesu Kristi likkläde. Det dokumenterades första gången i Frankrike 1354 och genomgick kol-14-datering 1988, vilket placerade dess tillkomst mellan 1260 och 1390 – ett resultat som accepteras av de flesta forskare trots pågående tvister bland vissa experter. År 2015 föreslog Barcaccias team för första gången ett indiskt ursprung baserat på tidigare analyser av samma prover från 1978 som nu har reviderats i den senaste forskningen. Barcaccias grupp upptäckte DNA från husdjur som katter och hundar, lantbruksdjur inklusive höns, nötkreatur, getter, får, grisar och hästar, samt vilda djur som rådjur och kaniner. Spår hittades även från fiskar som multe och atlanttorsk, marina kräftdjur, insekter inklusive flugor och bladlöss, samt spindeldjur som kvalster och fästingar. Växt-DNA inkluderade morötter, vetearter, paprika, tomater och potatis – grödor som introducerades i Europa efter upptäcktsresor till Asien och Amerika. Mänskligt DNA härrörde från flera personer som hanterat tyget, inklusive provtagningsteamet från 1978, där nästan 40 procent kunde kopplas till indiska härkomstlinjer. Forskarna påpekade att denna diversitet försvårar identifieringen av eventuellt ursprungligt DNA och pekar på svepningens breda exponering i Medelhavsområdet, möjligen med linne importerat från områden nära Indusdalen. Anders Götherström vid Stockholms universitet bekräftade att dateringen från 1988 står sig, och uppgav: ”Jag ser fortfarande ingen anledning att tvivla på att svepningen är fransk och från 1200- eller 1300-talet.” Han betonade att relikens dokumenterade historia är mer övertygande än obevisade legendariska påståenden.