Genetisk analys av kvarlevor från en megalitgrav nära Bury, 50 kilometer norr om Paris, visar på ett fullständigt befolkningsutbyte omkring 3000 f.Kr. Den tidigare gruppen delade genetik med nordeuropeiska jordbrukare, medan nykomlingarna anlände från södra Frankrike och den iberiska halvön. Forskare kopplar skiftet till sjukdomar, miljömässig stress och sociala förändringar.
En studie som undersökte 132 individer begravda i en stor megalitgrav nära Bury avslöjade en kraftig befolkningsminskning omkring 3000 f.Kr. Platsen användes under två distinkta perioder, där genetiska bevis visar att det inte fanns något släktskap mellan de grupper som begravdes före och efter uppehållet. Forskare från Köpenhamns universitet ledde analysen, som publicerats i Nature Ecology & Evolution. Frederik Valeur Seersholm, biträdande professor vid Globe Institute, konstaterade: 'Vi ser ett tydligt genetiskt brott mellan de två perioderna.' Den ursprungliga befolkningen liknade stenåldersjordbrukare från norra Frankrike och Tyskland, medan den senare gruppen hade starka kopplingar till södra regioner. Patogent DNA i benen pekade på pestbakterien Yersinia pestis och Borrelia recurrentis, som orsakar lusspridd återfallsfeber. Martin Sikora, studiens huvudförfattare, noterade dock: 'Bevisen stödjer inte [pest] som den enda orsaken till befolkningskollapsen.' Skelettresterna indikerade hög dödlighet, särskilt bland barn och unga vuxna, vilket Laure Salanova från franska CNRS beskrev som 'en stark indikator på kris'. Utbytet transformerade också begravningspraxis, från storfamiljsgrupper till fokus på en enskild manlig släktlinje. Seersholm tillade att detta speglade 'ett skifte i hur samhället var strukturerat'. Fynden stämmer överens med en bredare neolitisk nedgång över norra och västra Europa, som sammanföll med slutet av megalitbyggandet.