Ett livsstilsprogram som hjälpte deltagare att gå ner och behålla cirka 8 % av sin kroppsvikt under ungefär nio år gav inte samma metaboliska fördelar för alla, enligt forskare i Tyskland. Personer klassificerade i en högriskkategori känd som "cluster 5" fortsatte att uppvisa försämrad blodsockerkontroll och minskad insulinutsöndring trots varaktig viktminskning.
Forskare vid tyska centret för diabetesforskning (DZD), universitetssjukhuset i Tübingen och Helmholtz Munich analyserade data från Tübingen Lifestyle Intervention Program (TULIP), en studie som inkluderade personer med förhöjd risk för typ 2-diabetes. Deltagarna genomförde ett tvåårigt livsstilsprogram och följdes därefter i cirka nio år.
I analysen fokuserade forskarna på personer som uppnådde en betydande viktminskning och bibehöll den långsiktigt – cirka 8 % av kroppsvikten – och bedömde om resultaten skilde sig åt mellan tidigare definierade riskkluster för typ 2-diabetes.
Teamet rapporterade att deltagare som tillhörde "cluster 5" uppvisade stigande blodsockernivåer över tid i kombination med minskad insulinutsöndring, vilket tyder på en kvarstående hög risk att utveckla typ 2-diabetes även efter varaktig viktminskning. I rapporten från ScienceDaily uppgav huvudförfattaren professor Norbert Stefan att forskarna blev "mycket förvånade" över att se dessa negativa förändringar efter en lång uppföljning, trots omfattningen och varaktigheten av viktminskningen.
Studien, som publicerats i tidskriften Diabetes, tyder på att insulinresistens är en bidragande orsak till den fortsatta risken i cluster 5 och kan vara kopplad till allvarlig fettlever. Forskarna menar att fettansamling i levern även kan försämra funktionen hos bukspottkörtelns betaceller, vilket minskar kroppens förmåga att utsöndra insulin och bidrar till högre blodsocker.
Resultaten bygger vidare på tidigare forskning som indikerar att fettlever och insulinresistens är centrala drag för denna högrisksubgrupp. Författarna menar att om framtida prospektiva studier bekräftar resultaten, kan strategier för diabetesprevention behöva bli mer individanpassade för personer med biologiska profiler som cluster 5, vilket potentiellt kan kräva mer intensiva eller riktade insatser än enbart standardiserade livsstilsråd.
