Forskare vid Cornell University rapporterar att en substans känd som JQ1 tillfälligt störde meiosen hos hanmöss, vilket stoppade spermieproduktionen under behandlingen och möjliggjorde återhämtning av både spermieproduktion och fertilitet efter att läkemedlet satts ut. Studien publicerades den 7 april 2026 i Proceedings of the National Academy of Sciences.
Forskare vid Cornell University har rapporterat resultat från en sexårig principstudie på möss som utforskade om manlig preventivmetod kan uppnås genom att rikta in sig på meios, den specialiserade celldelningsprocess som producerar spermier.
Enligt forskarlaget använde de JQ1, en småmolekylär hämmare som ursprungligen utvecklades för forskning om cancer och inflammatoriska sjukdomar, för att störa profas I, ett stadium i meiosen. Forskarna uppgav att störningen fick utvecklande könsceller att dö i det stadiet och att den även påverkade den genaktivitet som krävs för senare spermiutveckling.
I de experiment som beskrivs av Cornell fick hanmössen JQ1 under tre veckor. Under behandlingen upphörde spermieproduktionen helt, och nyckelfunktioner i meiosen – inklusive kromosombeteende under profas I – stördes.
Efter att behandlingen avslutats påbörjades återhämtningen. Cornell rapporterade att de flesta normala meiotiska processer återvände inom cirka sex veckor, tillsammans med en sund spermieproduktion; de behandlade hanarna parade sig därefter och visade sig vara fertila, och producerade friska avkommor som även de var kapabla att fortplanta sig.
Forskarna påpekade att JQ1 i sig inte är lämpligt att använda som preventivmedel, med hänvisning till neurologiska biverkningar, men menar att musstudien stöder det bredare konceptet att en tillfällig avbrott i meiosen skulle kunna vara en väg mot ett icke-hormonellt, reversibelt manligt preventivmedel.
