Forskare har analyserat en 3 miljoner år gammal iskärna från Allan Hills i Antarktis och mätt atmosfärisk CO2 på 250 delar per miljon och metan på 507 delar per miljard under slutet av pliocen. Under denna epok var den globala temperaturen cirka 1°C varmare än idag och havsnivån upp till 25 meter högre. Nivåerna är lägre än tidigare indirekta uppskattningar.
Bubblor fångade i gammal is från Allan Hills gav de första direkta mätningarna av atmosfäriska gaser från pliocen. Julia Marks-Peterson från Oregon State University och hennes team extraherade denna "blå" is, som är äldre is som exponeras nära ytan på grund av vinderosion av yngre lager. Deras analys visade på CO2-nivåer på 250 ppm och metan på 507 ppb för cirka 3 miljoner år sedan. Under den följande nedkylningsperioden minskade CO2 något medan metan inte uppvisade någon nämnvärd förändring. Dessa siffror står i kontrast till indirekta uppskattningar som placerar CO2 på cirka 400 ppm, liknande dagens nivåer, och nuvarande metan nära 2000 ppb. Marks-Peterson konstaterade: "Vi blev definitivt lite överraskade." Hon tillade: "Kanske är jordsystemet till och med mer känsligt för förändringar i CO2 än vi har förstått. Det är en lite skrämmande tanke och något som jag skulle säga att vårt rekord inte kan svara på ännu." Cristian Proistosescu vid University of Illinois Urbana-Champaign, som inte deltog i studien, kommenterade: "I slutändan innebär alla nya data som tyder på att Pliocene CO2-nivåer var lägre än tidigare förväntat att framtida klimatförändringar kan bli värre än tidigare förväntat." Tim Naish vid Victoria University of Wellington uppmanade till försiktighet: "Det är alldeles för tidigt att kasta ut barnet med badvattnet", och efterlyste uppgifter från varmare perioder under pliocen. Thomas Chalk från European Center for Research and Education in Environmental Geosciences bekräftade de låga CO2-värdena men framhöll den potentiella snedvridningen i forntida is och ifrågasatte om de representerar en kall snäpp, ett varmt intervall eller ett genomsnitt. Teamet planerar att jämföra resultaten med den kontinuerliga iskärnan Beyond EPICA som sträcker sig över 1 miljon år. Studien publiceras i Nature (DOI: 10.1038/s41586-025-10032-y).