En storskalig studie har visat att deltagande i kreativa aktiviteter som sång och dans kan leda till fördelaktiga förändringar i proteiner som minskar inflammation och stöder hjärnhälsa. Forskare analyserade blodprov från nästan 6 000 brittiska vuxna för att avslöja dessa biologiska vägar. Resultaten tyder på att konstengagemang sänker risken för tillstånd som hjärtsjukdom och demens.
Engagemang i konst har länge förknippats med hälsoförbättringar, men en ny studie ger djupare insikter i de biologiska mekanismerna. Under det senaste decenniet har forskning visat att aktiviteter som dans kan hjälpa personer med Parkinsons sjukdom att gå bättre, medan konstparticipation hos barn korrelerar med minskad risk för depression. Personer mer engagerade i konst uppvisar också lägre inflammationsnivåer, vilket stödjer övergripande fysisk och mental välbefinnande. I den största undersökningen av sitt slag undersökte forskare vid University College London data från cirka 6 000 brittiska vuxna med hjälp av ett engångsblodprov. De bedömde 184 proteiner relaterade till kroppsliga och hjärnrelaterade system via proteomik, en metod som kartlägger hur beteenden påverkar biologin. Engagemang mättes genom frekvens och variation av aktiviteter, inklusive dans, sång, läsning, fotografi, hantverk och besök på opera. Resultaten visade att högre konstengagemang korrelerade med förändringar i 18 specifika proteiner. Vissa påverkar metabolismen, andra upprätthåller hjärncellers hälsa, och flera främjar antiinflammatoriska processer samtidigt som de dämpar inflammatoriska proteiner. «Vi har upptäckt en hel rad nya biologiska vägar som hjälper till att förklara sambandet mellan konst och hälsoresultat», sade Daisy Fancourt, huvudforskaren. Uppföljningsanalys visade att större konstengagemang förutspådde lägre framtida risker för hjärtsjukdom, typ 2-diabetes, artrit, depression och demens. Dessa proteinförändringar stod för 16 till 38 procent av kopplingen mellan konstparticipation och förbättrad hälsa, även efter justering för faktorer som inkomst och utbildning. «Så det kan vara så att konsten stimulerar en ombalansering av det inflammatoriska systemet», tillade Fancourt. Experter välkomnade resultaten. Daryl O’Connor vid University of Leeds kallade studien spännande och noterade att den öppnar dörrar för att utforska beteendepåverkan på hälsa. Carmine Pariante vid King’s College London bekräftade dess samstämmighet med konstens skyddande roller men betonade behovet av longitudinella data för att fastställa optimala exponeringsnivåer. Framtida kausala studier skulle kunna spåra proteinförändringar före och efter konstaktiviteter för att stärka dessa kopplingar. Studien publiceras i medRxiv (DOI: 10.64898/2026.01.09.26343769).
